Min läranderesa tillsammans med min iPad...

När jag fick möjligheten att gå denna kurs visste jag inte särskilt mycket om vad den skulle innehålla. Jag visste att jag var intresserad av it och av att använda det mer i skolan. Jag visste också att jag var nyfiken på iPad och gärna ville få chansen att lära mig om hur man kan använda den som ett arbetsredskap i skolan.

När kursen började kändes det väldigt spännande och jag blev full av inspiration. Eftersom jag i princip inte kunde någonting om iPad kopplat till det pedagogiska arbetet i skolan innan kursstart har min resa inneburit att jag har lärt mig väldigt mycket.

Det första steget att använda iPaden på olika sätt och upptäcka vilka möjligheter det finns var jättekul! Kommer fortfarande ihåg förvirringen när vi använde en Mac (som jag inte heller hade jobbat med) för att skapa användarkonto, blogg och vad mer det nu var vi gjorde vid första kurstillfället! Gick hem med huvudet fullt av nya kunskaper, nya frågetecken och en massa utropstecken.

Mitt lärande har inneburit en stor utveckling av mina rent tekniska/praktiska kunskaper i användandet av iPaden, bloggandet, gruppskapande i Facebook osv. De olika uppgifterna i kursen har också gjort att jag upptäckt mängder av nya användningsområden och funktioner. Jag upplever även att jag har fått många nya redskap att använda mig av i mitt arbete. Både rent konkreta redskap men även tankeredskap. Till en början var jag skeptisk till att vi inte fick lära oss mer om hur vi skulle använda oss av iPaden och om olika funktioner. Men nu tycker jag att det har varit bra att jag har tvingats ta reda på saker och försöka lösa dem på egen hand eller med hjälp kurskamraterna via Facebook. Att ha en grupp på Facebook är verkligen bra och det har hittills varit en stor tillgång under kursens gång.

Begreppet "Pedagogisk dokumentation" är också intressant. Mycket av mina funderingar har kretsat kring vad det egentligen innebär. Från att inte ha sett på dokumentationen i skolan med några särskilda glasögon har jag nu fått upp ögonen för att tänka mer på syftet med dokumentationen. Att verkligen fundera över vad som gör den pedagogisk. Att det handlar om att synliggöra elevernas lärande för dem själva och för mig som lärare. Jag tänker mer på hur eleverna ska kunna se sin egen utveckling och förstå varför de lär sig det de arbetar med. Det handlar också om att se och lyfta fram mitt eget lärande.

Jag märker också att jag har utvecklat en större medvetenhet om vikten av att se möjligheter med olika arbetssätt och arbetsredskap för elevernas lärande och för den pedagogiska dokumentationen. Att ifrågasätta mitt eget sätt att se på och tänka kring hur man kan arbeta med eleverna i skolan mot de mål som gäller. Detta är en spännande utveckling som kan leda mig in på nya vägar jag inte ens visste fanns!

Att låta eleverna använda mindre traditionella sätt att redovisa sina arbetsuppgifter och visa sina kunskaper på är något som jag verkligen tror mycket på. Fördelarna med detta har jag blivit allt mer övertygad om under denna utbildning. Vi måste möta elevernas nyfikenhet på och kunskap om nya arbetssätt och verktyg. Låt dem spela in, filma, fotografera osv. för att lära på ett varierat sätt. På detta sätt kan vi få större möjlighetet att arbeta individualiserat. Eleverna får större valfrihet för hur de vill genomföra sina arbetsuppgifter och i sina val av vägar att gå för att uppnå de syften och mål som gäller. Elevernas olika lärstilar och olika förmågor kan på detta sätt ges större utrymme.

Att hitta enkla metoder som är smidiga att arbeta med för att dokumentera pedagogiskt är den utmaningen jag ser mig själv möta i nuläget. Det är fortfarande lätt att fastna vid de hinder som finns. Bristen på it-arbetsredskap som datorer, projektorer, iPads m.m. på den skola där jag arbetar gör att det inte är så lätt att arbeta med it som ett dokumentationshjälpmedel. Men då blir det ännu viktigare att inte se hinder utan möjligheter med de förutsättningar som finns.

Här befinner jag mig i nuläget och upplever att detta måste få vara en ständigt pågående process för att inte falla tillbaka i gamla välbekanta hjulspår. Något som tyvärr är alltför lätt! Önskar att många fler på samma arbetsplats gick denna utbildning samtidigt så att vi tillsammans skulle kunna hjälpas åt att hitta nya möjligheter till förändrat arbetssätt när det gäller den pedagogiska dokumentationen och det fortlöpande arbetet med eleverna kring detta. Ensam är inte stark i detta sammanhang! Det är som när man springer en träningsrunda eller ett tävlingslopp och turas om att vara den som springer först. Då turas man också om med att vara den som gör det tyngsta jobbet. Så önskar jag att det vore även med arbetet med "Pedagogisk dokumentation med it-stöd"! Då ökar möjligheterna för att det alltid kommer att vara någon som driver arbetet framåt.

 

Under dessa månader som utbildningen pågått har jag lärt mig mycket och tror mig ha utvecklats en hel del i  mitt sätt att tänka kring pedagogisk dokumentation. Det ska bli spännande att se vad som händer framöver under de månader som återstår av utbildningen. Än finns mycket att lära och många nya upptäckter att göra!

Det var allt för denna gång!

Radioprogram - puh!!!

När jag äntligen gav mig i kast med uppgiften var den inte så svår rent praktiskt med garageband och så... Men att komma fram till vad det skulle innehålla var en krävande process! Har nu klippt, flyttat och lyssnat.... Klippt grejat och lyssnat.... Nu är jag nöjd. Men ett proffsigt radioprogram kan man inte kalla det. Tror nog att här finns en hel del finesser att lära sig. Pröva, pröva och åter pröva är det som gäller! Försökte få in den i bloggen eller på Facebook, men det gick inte. Kanske försöker igen. Nu blir det iaf paus från radioprogrammandet.

Pedagogisk dokumentation - Vad, hur och varför?

Inledning

Tankar kring pedagogisk dokumentation har snurrat runt i huvudet under sommaren och när det nu är dags att sätta dem på pränt funderar jag över vilken infallsvinkel jag ska ha? Ska jag se på pedagogisk dokumentation som en metod för mig som pedagog att följa mina elevers kunskapsutveckling eller görs den för att eleverna själva ska se och följa sin utveckling? Kan båda dessa viktiga delar slå följe i arbetet med pedagogisk dokumentation och i så fall på vilket sätt?

Svaret på den frågan måste ju vara ja! För vem är det egentligen viktigast att synliggöra lärandet? Inte för mig eller skolverkets kontrollanter, utan för eleven. Alltså måste den pedagogiska dokumentation jag gör utgöras av delar som gör eleven delaktig och som gör hans eller hennes utveckling synlig och möjlig att förstå. Detta i sin tur ger resultat som gagnar både elever och pedagoger. Det känns ofta som att vi i våra diskussioner om dokumentation på min skola fastnar i att det ska finnas underlag som gör att vi har ryggen fri vid kommande inspektioner från Skolverket. Mycket sällan handlar det om hur vi ska göra eleverna delaktiga för att de ska se sin egen utveckling och därigenom kunna ta ett större ansvar och få en större förståelse för vikten av deras egen inställning och arbetsinsats i skolarbetet. Jag känner också igen det Wehner-Godée (2010) skriver om vikten av att den pedagogiska dokumentationen inte enbart ses som ett redskap när ett arbete är avslutat. Så upplever jag att det är på min skola idag och här känner jag själv ett stort behov och en önskan att förändra och förnya. Men det är en process som kräver reflektion kring vad jag vill åstadkomma och hur jag ska kunna genomföra det.

När jag läser kursens litteratur upplever jag att ett stort fokus ligger på arbetet i förskolan. Det gör att jag måste försöka tänka till en extra gång på hur detta ska kunna tillämpas i skolan och vilka funktioner och metoder vi kan använda i skolan. Har förskolorna kommit längre än skolan när det gäller att använda sig av pedagogisk dokumentation? Vad beror det på i såfall? Verksamheterna skiljer sig åt när det gäller antal barn i förhållande till antal pedagoger. Målen för de olika verksamheterna har också stora skillnader och jag tror att dessa båda faktorer gör att möjligheterna till att arbeta med pedagogisk dokumentation är mindre i skolan än i förskolan. Men samtidigt kan jag inte låta bli att fundera över hur mycket som "sitter i väggarna". Har vi som pedagoger på skolan en annan inställning till den dokumentation som sker än vad förskolans pedagoger har? På dessa funderingar har jag inga färdiga svar. Men det är intressanta infallsvinklar när det gäller diskussionen kring pedagogisk dokumentation.

Vad är då pedagogisk dokumentation?!
Resultaten av mina försök att besvara denna fråga har förändrats under tiden som jag läst och begrundat innehåll och innebörd i det jag läst. Parallellt med läsning och reflektion har jag även försökt se hur det ser ut på min arbetsplats när det gäller just pedagogisk dokumentation. Något som, har det visat sig, inte är så lätt att sätta fingret på. Jag upplever att synen på pedagogisk dokumentation som jag har mött den, och kanske även som jag själv har tänkt kring frågan, är att det sker för att utvärdera och kontrollera resultat och måluppfyllelse.

Pedagogisk dokumentation handlar om att pedagogen följer elevernas lärprocess. Att pedagogen synliggör vad, hur och varför eleven lär sig. Elevernas olika kompetenser kan framträda mer tydligt när det finns dokumenterat med möjlighet att titta på i efterhand. Resultatet, den färdiga dokumentationen, kan sedan användas av både pedagog och elev för att reflektera och diskutera kring vad eleven gjort, lärt och tänkt. Detta kan i sin tur ligga till grund för nästa steg när det gäller att planera vad eleven ska arbeta vidare med. Även pedagogens roll i elevens kunskapsskapande kan bli synlig genom dokumentationen om den insats pedagogen gör under elevens arbete finns med.

Dokumentation i skolan förekommer i stor utsträckning men att den ska vara pedagogisk kräver att den sker i ett sammanhang som kan utgöra underlag för planering och genomförande av det fortsatta arbetet, det fortsatta lärandet och leda till fortsatt utveckling.

Min kunskap om och förståelse för vad pedagogisk dokumentation egentligen innebär tycker jag har utvecklats mycket under detta arbete. Samtidigt har det gått hand i hand med en viss frustration över hur problematisk tidsaspekten är för att verkligen genomföra och arbeta med pedagogisk dokumentation. Läser att det krävs att jag omorganiserar mitt eget arbetssätt och försöker förändra mina gamla tidsstrukturer för att få tid och möjlighet att kontinuerligt göra pedagogisk dokumentation. (Wehner-Godée, 2010) Så tror jag att det är. För att lyckas med detta i den utsträckning jag vill och för att dokumentationen ska leda till något positivt och konstruktivt för både elever och för mig som pedagog måste jag hitta ett sätt att genomföra det utan att det blir en stressfaktor.

Pedagogisk dokumentation kan vara något som ger information om var vi står nu, vad eleven kan, hur eleven tänker och lär sig - lärprocessen. För pedagogen kan dokumentationen handla om att ta makten över sin egen praktik (Taguchi, 1997). Jag menar då att detsamma kan gälla för eleverna! Den pedagogiska dokumentationen får dubbel funktion genom att den synliggör både pedagogens förhållningssätt och utveckling likväl som elevens. Eleverna får möjlighet att få syn på sin eget lärande, sina metoder och sin utveckling och kan också dra lärdom av vad de tidigare har gjort och ta steget vidare i sin lärprocess. Eleverna kan söka efter sin egen väg att gå för att lära sig och detta bör göra det lättare för eleven att vara kunskapsskapande istället för kunskapsåterskapande, som Taguchi (1997) berättar om. Det är en intressant språklig nyansskillnad men som i praktiken har en stor betydelseskillnad. Att återskapa kunskap innebär ju enbart att kopiera det som redan lärts av andra medan att skapa kunskap medför att du väver samman din nyvunna kunskap med dina tidigare erfarenheter och kunskaper till något nytt.

Hur kan den pedagogiska dokumentation göras?
Genom att använda olika metoder för dokumentation som bidrar till att elevernas lärande blir tydligt för att i efterhand kunna studera, diskutera och reflektera kring lärprocessen. Pedagogens förhållningssätt och betydelse för elevens utveckling kan också lyftas fram på detta sätt.
Taguchi träffar precis rätt när det gäller vad jag upplever som en svårighet när det gäller förnyelse och reflektion och inställningen till att göra eleverna mer delaktiga i samband med pedagogisk dokumentation. Taguchi menar att "... barnsyn och förhållningssätt är mänskliga, sociala och samhälleliga konstruktioner och att ett syfte med pedagogisk dokumentation är att försöka synliggöra och förstå dessa konstruktioner, så att man som pedagog kan öppna sig för nya konstruktioner." (1997) I  min nuvarande arbetsmiljö upplever jag ett visst motstånd just mot att öppna sig för nya konstruktioner. Att släppa in nytänkande och tillåta sig att upptäcka att till exempel arbetssätt och planering måste förändras för att leda vidare i lärprocessen för eleverna.

Taguchi skriver vidare att "ingen föds som en aktiv, ansvarstagande och modig pedagog som vågar låta sig utmanas. Det är något man växer till... ... Vi pedagoger måste ha tålamod med oss själva. Det krävs mycket för att ett förändrat tankesätt ska visa sig i praktisk handling." (1997)

Återkommer till bristen på tid som jag ser som ett hinder för att utveckla den pedagogiska dokumentationen och förnya det synsätt som finns på min arbetsplats i nuläget. Det krävs tid för pedagogiska diskussioner och att det inte upplevs som negativ kritik mot det sätt man arbetar idag. För att utveckla och utvecklas krävs mod att ifrågasätta sitt eget sätt att tänka och arbeta och mod att ta in och värdera andra synsätt och låta dem leda till något nytt som även tar till vara det positiva i nuvarande arbetssätt. För att vilja lägga ner den tid och kraft det krävs behöver fördelarna upplevas tydligt för var och en som är delaktig.

Hur ofta är det inte så att man efter en föreläsning, kurs eller utbildning kommer tillbaka fylld av nya idéer, tankar och föresatser att förändra och förnya. Men efter en tid är man tillbaka, om inte i samma, så i allafall i liknande sätt att arbeta. Vad beror det på? Hur kan detta mönster brytas? Nytänkande får säkerligen lättare fotfäste ju fler på samma arbetsplats som är med på samma tåg. Att ensam komma tillbaka och vilja starta en förändringsprocess är svårare. Det är förmodligen på samma sätt med arbetet med pedagogisk dokumentation. Det krävs att flera, helst alla i arbetslaget eller på skolan har viljan att försöka arbeta mer aktivt med detta.

Varför ska jag använda pedagogisk dokumentation?
Hillevi Lenz Taguchi (1997) skriver att pedagogisk dokumentation synliggör den osynliga - inre - pedagogiska miljön. Är det så att de inre lärprocesser som sker hos eleven kan bli synliga? Ja, det tror jag om dokumentationen görs på rätt sätt och om reflektioner kring det dokumenterade görs tillsammans med både eleven och med andra pedagoger. Då kan resultatet bli som ett nytt trappsteg att ta nästa kliv ifrån.

När jag läser om den helhetssyn på barns behov som Taguchi beskriver (1997) funderar jag över vilken syn på barns behov som vi har i skolan? Kan pedagogisk dokumentation bidra till att uppfylla något av dess behov? Genom att ge barnen möjligheter att se sin egen utveckling inom olika områden blir de mer medvetna om sina egna styrkor och svagheter och kan själva bli delaktiga i sin utveckling. Pedagogisk dokumentation kan bidra till att stärka barnens självförtroende och ge dem större tillit till sin egen förmåga och ge dem möjlighet att påverka sina resultat.  I led med tankar som fötts under en nyligen påbörjad utbildning inom matematik tänker jag att pedagogisk dokumentation som sker på ett genomtänkt sätt med tydligt syfte kan motverka till exempel föräldrars negativa inställning att till exempel arbeta utan mattebok. Genom att elever och föräldrar tydligt ser utvecklingen kan tveksamhet och oro vändas till en mer positiv inställning och tillit till att målen uppnås även utan lärobok. Något som man kan möta som pedagog är också att barnen inte ser varför vi arbetar med det vi gör. Om vi till exempel ritar mönster eller arbetar med volym med hjälp av vatten kan eleverna undra när vi ska börja arbeta med matte. Om vi i vår pedagogiska dokumentation kan tydliggöra syftet och målet med det vi gör kanske det tillsammans med samtal och reflektion kan underlätta för eleverna att förstå och se sambandet med arbetet i matteboken.

För elevernas skull är pedagogisk dokumentation oerhört viktig. Den kan bidra till att varje elev får möjlighet att se och reflektera kring sin egen lärprocess, sin egen kunskapsutveckling och de tillvägagångssätt han eller hon använder sig av. Eleverna kan få större inflytande och i större utsträckning få större makt över sin egen utveckling. Blir dokumentation tydlig och konkret med hjälp av till exempel bilder och film skapar det bättre förutsättningar för eleverna att upptäcka och bli mer medvetna om att de faktiskt utvecklas. Något som kan vara nästan osynligt när man bara arbetar på fram till utvecklingssamtal då allt plötsligt ska diskuteras och utvärderas. Det är inte lätt för eleverna att vara aktiva och engagerade i detta arbete om de inte har varit delaktiga på vägen fram mot målen. Mål, som även de, kan vara osynliga för dem om inte ett aktivt och återkommande arbete med att lyfta fram målen sker.

"Genom att observera och dokumentera hur aktiviteter kommer igång kan vi samla på idéer till vad som fungerar särskilt bra som igångsättare." (Wehner-Godée, 2010) Här är betydelsen av dokumentation stor för att få möjlighet att i efterhand studera och reflektera kring vilka avgörande faktorer som fanns under arbetets gång som bidrog till att det fungerade så bra. Hur många gånger händer inte att man på en skola har konstaterat att en lektion har varit riktigt lyckad och genomförts på ett sätt som fungerade mycket bra. Eleverna kom igång och arbetade och/eller diskuterade engagerat. Det är inte alltid vi kan sätta fingret på vad som var den bidragande faktorn till framgången. Hade tillfället dokumenterats hade det skapat större möjligheter att upptäcka vad som påverkade resultatet. Dokumentationen kan också leda till en vidareutveckling och fördjupning av det eleven i första skedet gjort, sagt, tyckt och tänkt.

Jag har inte hittat begreppet pedagogisk dokumentation i läroplanen, Lgr 11, men det finns flera saker som lyfter fram vikten och nödvändigheten av att göra eleverna delaktiga fortlöpande under sin tid i skolan. Det står till exempel att eleverna ska vara delaktiga "i planering och utvärdering av den dagliga undervisningen..." och därmed  kunna "... utveckla sin förmåga att utöva inflytande och ansvar." Några av skolans övergripande mål tyder också på att användandet av pedagogisk dokumentation är en av förutsättningarna för att dessa mål ska vara möjliga att uppnå. Varje elev ska ta ett personligt ansvar för sina studier och sin arbetsmiljö, successivt utöva ett allt större inflytande över sin utbildning och läraren ska bidra till att eleverna får inflytande över arbetssätt, arbetsformer och innehåll i undervisningen. Eleverna behöver här hjälp med redskap för att kunna se och reflektera kring det han eller hon gjort. Finns det dokumenterat underlättar det för både elev och pedagog att gå tillbaka och göra just detta.

Referenslista

Skolverket Lgr 11, Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011

Christina Wehner-Godée, Att fånga lärandet, Liber förlag, Stockholm 2010.

Hillevi Lenz Taguchi, Varför pedagogisk dokumentation?, Stockholms Universitetsförlag, 1997.

Den svårfångade reflektionen 3

Vad är egentligen reflektion? Något som bryter gamla tankemönster och utvecklar nya och att söka lösningar på frågeställningar, som Emsheimer m.fl. skriver? Att röra om i grytan bland alla tankar och tidigare erfarenheter för att få ny struktur på dem? Det kan kanske i nästa steg leda till nya tankesätt, nya infallsvinklar och idéer. Begreppet reflektion är verkligen svårfångat.

Läser i boken (Emsheimer m.fl. 2005) ett citat från Skolverket som säger att det är "Ett allt högre tempo, en allt intensivare kommunikation och rörlighet, en snabbt växande kunskapsmängd..." Detta får mig att fundera över behovet av att arbeta med reflektion tillsammans med eleverna. I led med det Skolverket säger ovan bör behovet av att lyfta fram begreppet reflektion i arbetet med eleverna i skolan vara stort. Att försöka skapa möjlighet till eftertanke, funderingar och samtal inom olika områden.

"Skolan ska sträva efter att varje elev lär sig lyssna, diskutera, argumentera och använda sina kunskaper som redskap för att - reflektera över erfarenheter." (Emsheimer m.fl. 2005) Detta är, tror jag, en livkunskap man har stor användning av i många sammanhang både i och utanför skolans värld. Det är väl just den typen av förmågor vi pedagoger bör försöka hjälpa barnen att få med sig i sin ryggsäck. Den tid borde vara förbi när skolan förmedlar kunskap för att klara proven, eller för att vi ska "bocka av" det man "ska" lära sig i skolan.

Att diskutera innebörden av begreppet och att få rikliga och regelbundna möjligheter att pröva sig fram i sitt reflekterande bör vara nödvändigt för att de ska kunna bygga upp och utveckla sin förmåga att reflektera. Detta behöver kanske inte kräva en massa förberedelser i alla lägen. Konsten är nog att väva in det som en daglig och naturlig del under skoldagen. Att det inte måste vara en stor och krävande procedur som innebär lång förberedelsetid. Men jag tror även att det kan vara viktigt att avsätta öronmärkt tid för reflektion vid återkommande tillfällen. Till exempel i elevernas loggbok eller dagbok i början eller slutet av veckan.

Jag funderar mycket över hur jag ska kunna få in mer reflektion tillsammans med den åldersgrupp jag arbetar med. Hur kan jag arbeta på en grundläggande och lättillgänglig nivå för att det ska fungera bra med de yngsta eleverna i skolan? Kanske krånglar jag till det genom att fundera så mycket över hur? Genom att sätta igång och prata med eleverna och pröva mig fram och dra lärdom av det vi gör och vart det leder kanske mycket ger sig av sig självt och leder vidare till nya tankar kring hur jag kan arbeta med reflektion.

Emsheimer m.fl. (2005) skriver att enligt den förra läroplanen "måste barn och ungdomar i ökad utsträckning få möjlighet att reflektera, analysera, redovisa och gestalta sitt vetande på skilda sätt genom olika språkformer." Är detta något vi ger för lite utrymme för i skolan? Det kanske har en större betydelse för inlärning och utveckling hos eleverna är vad jag själv reflekterat över tidigare. Kanske är reflektion något som gör att några elever kommer att se större meningsfullhet i det vi gör i skolan genom att de själva får möjlighet att diskutera och fundera över vad de vill, varför de gör saker och hur de lär sig bäst.

I det område jag arbetar nu upplever jag att barnen i stor utsträckning har väldigt liten eller ingen erfarenhet av diskussion och reflektion tillsammans med andra. Det medför att det krävs en förhållandevis stor insats av mig som pedagog för att skapa goda förutsättningar för att komma igång med detta. När jag läser om bilders betydelse för reflektion i "Den svårfångade reflektionen" (Emsheimer m.fl. 2005) tänker jag att detta kanske kan vara en god väg in till reflekterande samtal med barnen. Med bilden som redskap kan det lättare skapas spontana reaktioner och väckas tankar och funderingar. Även litteratur kan vara en bra ingång. Att gestalta viktiga frågor i fiktiva personer kan underlätta samtal och diskissioner.

Att ställa de "rätta" frågorna eller presentera bilder, text, information och/eller påståenden i olika former för att få igång samtal och diskussioner är en utmaning för mig som pedagog. Ett samtal under en lektion kan lätt falla platt till marken om det inte finns något som för det vidare. Emsheimer m.fl. (2005) ställer tänkvärda frågor som "var det sökta rummet för bästa möjliga reflektion ligger? Hur mycket har det med en yttre fysisk plats att göra och hur stor del utgörs av mental rumslighet hos den eller de som reflekterar? När och hur ger vi rum för att tänka och känna? Och hur mycket konkret handlingsutrymme behövs det för att detta ska kunna ske?" Hur ser det ut i vårt samhälle och i skolan när det gäller tid och rum för eftertanke, för reflektion och samtal? Hur ofta rusar vi på i full fart? Kanske mer vanligt än man tror.

Det är en intressant tanke att utgå från en och samma händelse men försöka se den med olika glasögon. Att försöka sätta sig in en annan persons situation, t.ex. någon med en annan kulturell bakgrund eller med en annan social bakgrund och diskutera utifrån den synvinkeln. Att se saker i svart eller vitt, rätt eller fel är vanligt för barn och unga (kanske även för vuxna...) och då upplever jag att de kan vara extra viktigt att försöka se saker ur en annan synvinkel. Att skapa möjligheter att upptäcka att det finns andra sätt att tänka som inte nödvändigtvis är mindre rätt än mitt eget sätt.

När jag läser om Karolinas funderingar på hur andra ser på henne i en vardaglig situation som när hon cyklar till sitt jobb (Emsheimer m.fl. 2005)
känner jag igen mina egna tankar i olika sammanhang. Om jag ser mig själv i spegeln innan jag ska iväg någonstans tänker jag t.ex. "så här ser jag bra ut". Samtidigt kan jag fundera över hur andra ser på mig. Ser jag likadan ut i deras ögon? Om jag trivs och känner mig nöjd uppfattar andra mig mer positivt då också? Påverkar det andras uppfattning?

I boken ställs en fråga till mig som läsare "-Känner du igen det här sättet att tänka kring något så vanligt som hur du ser ut när du cyklar och dessutom tänka steget att se hur det tar sig ut på bild?" Svaret blir ett nja eftersom steget till att tänka på hur det ser ut på bild inte har infunnit sig i mina tankebanor. Däremot finns det något speciellt med bilder av sig själv, upplever jag. Jag tycker sällan att bilden av mig själv i olika situationer motsvarar den bild jag har i mitt huvud. Undrar vad det beror på? Men att det är vanligt är jag ganska säker på då jag ofta hör andras kommentarer om tagna fotografiers resultat. Kan jag med hjälp av ett fotografi få syn på andras bild av mig? Troligen inte då det säkerligen sker en personlig tolkning av hur någon ser ut utifrån respektive persons inre värld.

Det är en intressant tanke att göra som Nina och Katarina i boken. Låta sina tankar om hur de vill se sig själva i bild utgöra grunden för ett arbete med mycket samarbete, diskussion och reflektion. Säkerligen mycket givande på olika plan. Att möta andras synsätt och ställa det i relation till sitt eget är utvecklande. Det framgår också tydligt i boken (Emsheimer m.fl. 2005) att bilder kan utgöra en bra grund för samtal och reflektion. I bokens exempel föds många frågor och funderingar hos betraktarna.

På olika ställen i boken (Emsheimer m.fl. 2005) definieras begreppet "Reflektion" på olika sätt. Det jämställs till exempel med att "begrunda" och att det i sin grundbetydelse innebär "en rörelse fram och åter" då syftande till tankens förflyttning enligt min tolkning. Peter Emsheimer skriver vidare "Reflektion handlar i någon mening om forskningsmetod, vilket innebär en uppsättning av data, bearbetning av data och i slutändan analys och diskussion om vad data och dess bearbetning leder fram till." (Emsheimer m.fl. 2005)

När jag läste om läraren som stannar hos eleven när den behöver hjälp och går när han/hon förstått funderade jag över hur ofta man som pedagog i klassrummet stannar upp och pratar med eleven om hur det går, frågar hur eleven tänker och får ett samtal med temat "Varför går det bra just nu?" istället för "Varför är det svårt just nu?" som enligt min erfarenhet är en betydligt vanligare frågeställning än den förra. Intressant att fundera över. Tyvärr är det ofta många som behöver hjälp på samma gång och då finns liten tid över till att ägna åt det som flyter på fint. Men för reflektionens skull vore det värdefullt med mer tid för den typen av samtal. Alltså ställer jag frågan till mig själv: Hur ofta reflekterar jag när allting går bra?

Efter att ha läst denna något svårtillgängliga bok upplever jag att reflektion verkligen är ett svårfångat begrepp som bokens titel antyder. Den har satt igång en hel del tankar hos mig, men även skapat en viss förvirring kring vad det egentligen innebär att reflektera. Kände nog i början av läsningen att jag upplevde reflekterandet i arbetet med eleverna enklare att åstadkomma än vad jag gör nu. Men tänker att jag får låta det jag har läst sjunka undan ett tag och därefter fundera vidare över hur vi kan reflektera vidare i skolan.

Den svårfångade reflektionen 2

Begreppet reflektion används lättvindigt, kanske även av mig själv ibland. Men detta är jag långt ifrån ensam om märker jag när jag läser vidare om hur studenter och utbildare resonerat kring begreppet i exemplen i boken. (Emsheimer m.fl. 2005)

Med att reflektera måste jag ha som syfte att vilja komma vidare i mitt tänkande, att försöka hitta andra vägar att gå, nya lösningar, nya arbetssätt, nya infallsvinklar osv. Reflektion nämns ofta i samband med just problem och svårigheter i olika sammanhang och då är den ju oerhört viktig. Men det är lika viktigt att reflektera när något fungerar. När allt rullar på enligt planen och man når dit man tänkt sig. Att då reflektera över varför det fungerade som jag ville och vad jag gjorde annorlunda jämfört med något annat tillfälle när det inte gick lika bra kan ge mycket värdefullt att ta med sig.

Att läsa om fantasins betydelse för att tänka nytt känns bra. Jag är en person som ofta får idéer och infall tillsammans med eleverna och försöker följa dem. Många gånger kan jag känna att det är något annat jag missar då. Hur hade det blivit om jag följt den ursprungliga planen helt och hållet? Men det är förhoppningsvis så att eleverna vid dessa tillfällen lär sig andra viktiga saker och även lär sig det de ska fast på ett annat sätt. Kanske är det en omedveten reflektion kring hur lärandet ska/kan gå till. Jag har ju en grund att stå på som utgörs av erfarenhet och kompetens och denna grund i kombination med det nytänkande som "infallen" kan innehålla bör ju leda till något bra för eleverna och även för mig som pedagog.

Något som jag inte gör i tillräckligt stor utsträckning är att efter skoldagens slut ta mig tid att sitta ner och tänka igenom vad vi har gjort och vad som har hänt. Den vardagliga reflektionen är väldigt värdefull men jag prioriterar inte denna tillräckligt inser jag. Nu när jag tänker på det känner jag igen dessa tankegångar från min studietid. Minns att jag tänkte att jag skulle göra detta en kort stund varje dag. Men så har det tyvärr inte blivit. Det beror troligen på en kombination av att prioritera fel saker, tidsbrist och att den betydelse jag upplevde att det hade under lärarutbildningen glömdes bort när jag kom ut i verkligheten.

Kanske kan den pedagogiska dokumentationen skapa möjligheter för eleverna att i efterhand upptäcka fler syften med det de arbetade med än vad som lyftes fram inför och under arbetet. Om man t.ex. filmat eller fotograferat under arbetets gång kan eleverna upptäcka nya saker när de tittar. Saker som kan leda till samtal och diskussioner kring innehållet. Jag som pedagog erbjuds också en möjlighet att i efterhand studera det eleverna arbetat med och reflektera kring resultatet och elevernas insatser och lärande.

Något jag kände igen mig själv i och även mött hos många andra pedagoger kom jag att tänka på när jag läste om "new understanding of taken-for-granted-assumptions" i boken. Just detta att det är så mycket man tar för givet i olika sammanhang. Att våga ifrågasätta och försöka tänka nytt i det som är välkänt är många gånger svårt. Speciellt om man möter motstånd från andra pedagoger som tycker att det är bra som det är. Då är det lätt att själv tänka att det nog är bra utan att vi behöver ändra på något.

Tillfällen som hade kunnat leda till reflektion och nya infallsvinklar är när det är svårigheter kring någon elev. Detta tas ofta upp t.ex. på en rast eller oplanerat efter skoldagens slut. Många gånger blir det bara konstateranden kring det faktum att det är ett problem. Steget vidare infaller inte lika ofta då tiden inte finns vid just det tillfället. Då om något skulle diskussion och bollande av tankar och nya förslag kring vad som kan göras vara oerhört värdefulla och kunna leda vidare till något nytt.





- Posted using BlogPress from my iPad

Mitt senaste inlägg skrivet år 2000! :)

Det här är fantastiskt!!! ;) Undrade varför mitt senaste inlägg kommit längst ner på min blogg-sida. Upptäckte senare att inlägget är daterat 31/12 2000! Hur fixa detta frågar jag mig? Datumet är rätt inställt på paddan!! Frustrerande!

Fortsatta tankar kring pedagogisk dokumentation.

Pedagogisk dokumentation (fortsättningsvis förkortat till pd) är så mycket mer än skriftligt omdöme och IUP. De två är ju egentligen bara slutfasen på pd. Upplever att vi på vår skola har en förhållandevis liten del pd i betydelsen "att fortlöpande synliggöra lärprocessen". Här måste jag reservera mig för det arbete och den eventuella dokumentation jag inte känner till. Självklart sparar vi elevernas arbeten under terminens gång men sparandet går inte hand i hand med reflektion kring vad och varför vi sparar. Framför allt dokumenteras inte vägen till det färdiga resultatet i någon större utsträckning.

I den utsträckning vi har pd upplever jag att elevernas medverkan är liten. Det finns mycket kvar att arbeta med för att skapa en större medvetenhet hos eleverna om betydelse och syfte av att följa deras utveckling av lärandet. Samtidigt kan jag se svårigheterna/utmaningen i att lyckas med detta med de yngre barn vi har på vår skola (år 0-3).

Funderar över i vilken utsträckning dokumentation med hjälp av it kan underlätta detta arbete? Många gånger är det tidsbrist som känns som en avgörande faktor för graden av pd. Men det kan även påverkas av bristande rutin och erfarenhet. Att dokumentationen går snabbt, enkelt och smidigt så att den blir en naturlig del av det dagliga skolarbetet skulle vara optimalt. Här finns en del att fundera vidare över.



- Posted using BlogPress from my iPad