Min läranderesa 2

Nu är det dags att knyta ihop säcken gentemot kursmålen för första delen av denna kurs. Det har varit en intensiv period så här långt med mycket nytt, många tankar och reflektioner, intressanta och utmanade diskussioner med kurskamrater. Att arbeta med och lära mer om pedagogisk dokumentation har känts viktigt då det, om det används på rätt sätt, kan lyfta fram och synliggöra elevens insats och utveckling i skolan för elever, föräldrar och för mig som pedagog. En medveten och genomarbetad pedagogisk dokumentation kan underlätta mitt uppdrag genom att den bidrar till att det finns ett aktuellt underlag till stöd för bedömning av elevens kunskapsutveckling och för att avgöra vilka områden vi behöver arbeta mer med för att uppnå önskat resultat. Jag upplever att jag reflekterar mer i det vardagliga arbetet i skolan. Det kan handla om hur eleverna lär bäst, vad de lär och hur det kan dokumenteras för att eleverna själva ska kunna se och följa sin egen utveckling. När jag läste om portfolio satte det igång tankar kring hur jag på ett enkelt sätt skulle kunna arbeta mer aktivt med det för att försöka involvera eleverna i högre utsträckning och med större medvetenhet om sitt eget lärande. När det är dags för nästa termins utvecklingssamtal skulle jag vilja ha en liten, men noggrant utvald portfolio att relatera till inför, under och efter samtalet. Om möjligt vill jag göra någon form av muntlig dokumentation som en del av denna portfolio.

Funderar över i hur stor utsträckning portfolio har använts som metod för pedagogisk dokumentation i skolan. En kollega hade den uppfattningen att det in princip aldrig har fått någon stor genomslagskraft i skolan, men däremot i förskolan. Jag kände då att jag faktiskt inte visste hur det egentligen förhåller sig. Är det så att det är få skolor som har arbetat med portfolio? Om det är så, hur kommer det sig? Intressanta frågor som bör gå att söka svar på i litteratur eller forskning. Men detta var en parentes i sammanhanget.

Vid förra kursträffen hade vi en intressant diskussion i vår lärgrupp. Den handlade bland annat om hur vi arbetar med dokumentation och portfolio idag. Vi hade väldigt olika erfarenheter, arbetssätt och tillgång till digitala resurser. Detta ledde till att vi verkligen fick möta olika sätt att tänka kring pedagogisk dokumentation och även kring möjligheten till och för- och nackdelar med att använda sig av portfolio med elever i olika åldrar från förskola till högstadie. Vi diskuterade vilka metoder för dokumentation som var möjliga, vilka starka respektive svaga sidor de hade och även hur dokumentation skulle göras tillgänglig för alla inblandade, elever, föräldrar och pedagoger. Det kom fram tankegångar som jag kanske inte hade tänkt i på egen hand. Ett intressant exempel var att dokumentation inte nödvändigtvis måste vara individuell. Vill jag se hur samverkan i grupp fungerar är det ett utmärkt sätt att till exempel spela in samtal mellan eleverna eller filma det arbete de gör. Diskussioner med andra pedagoger är ovärderligt för utvecklingen av nya tankar kring arbetssätt och synsätt på vår verksamhet i skolan/förskolan. Det finns ingen litteratur, föreläsare eller annat som kan ersätta det fullt ut. Utan dessa diskussioner som en del av utbildningar blir det betydligt svårare att få igång en förnyelse- eller förändringsprocess i vårt pedagogiska arbete, upplever jag. Det fungerar på samma sätt med det matteutbildning jag läser. När vi har våra träffar och diskuterar, prövar och utvärderar lär vi oss oerhört mycket av utbytet av varandras olika erfarenheter.

Att lära om och använda olika redskap och metoder för pedagogisk dokumentation har varit en intressant del i kursen så här långt. Att tänka att det finns fullt av möjligheter att arbeta med flera dokumentationsredskap för att det ska bli ett så brett innehåll som möjligt i den dokumentation som sker och för att de ska komplettera varandra på ett givande sätt. Att eleverna blir mer delaktiga i dokumentationen av sitt lärande tror jag skapar större förutsättningar för att väcka intresse och medvetenhet om den utveckling som sker hos dem själva. Det blir mer tydligt för dem att till exempel kunna lyssna på sitt eget resonemang som spelats in, eller se hur de arbetat med någon uppgift genom en kort filminspelning.  Elever lär på olika sätt, har olika lärstilar. De har olika styrkor i hur de kan visa vad de lärt. En del presterar bäst skriftligt, andra muntligt och några kanske uppnår bäst resultat genom att i lugn och ro får spela in sig själva när de förklara eller löser en uppgift. Här skapar arbetet med en iPad en goda möjligheter att tillmötesgå elevernas olika lärstilar för att kunna dokumentera och därigenom synliggöra och utveckla deras lärande.

Jag funderar över hur jag ska påbörja min dokumentation mer medvetet med min nuvarande klass. Jag har mina mentorselever och det borde vara möjligt att ha små korta samtal med var och en av dem för att introducera min idé om pedagogisk dokumentation och portfolio. Upplever efter att höstens utvecklingssamtal är avklarade, att flera av eleverna har svårt att reflektera över sitt lärande och att till exempel se något nytt mål de skulle kunna ha framåt i tiden. Det är visserligen åttaåringar det handlar om och de har bara påbörjat sin läranderesa i skolans värld, men genom att erbjuda dem en större möjlighet till att utveckla en förståelse för varför vi arbetar med olika saker, på olika sätt och behöver ha olika mål kan de successivt ta större ansvar för sitt eget lärande.

Med denna reflektion kring min läranderesa så här långt tar jag nu steget vidare in i period 2 med avstamp i filminspelning!

Portfolio som pedagogisk metod

Under min lärarutbildning ingick portfoliometoden som en av flera pedagogiska metoder, men när jag började arbeta som lärare efter avslutad utbildning diskuterades inte detta begrepp i någon större utsträckning på de skolor jag arbetade på. Det fanns inte en tydlig tanke och struktur bakom sparandet av elevernas arbeten. Detta i kombination med att jag inte var klasslärare utan arbetade med vissa ämnen i olika klasser ledde till att jag inte själv funderade kring hur jag skulle kunna arbeta med portfolio. Jag har därmed inte några egna erfarenheter av att arbeta strukturerat med portfolio men har egentligen en i grunden positiv inställning till att arbeta med det tillsammans med mina elever. Jag upplever att det under mina sex år i skolan inte har varit "på tapeten", som man säger, med portfolio. Jag känner dock igen beskrivningen av den megaportfolio som nämns av Lars Lindström i förordet till "Att arbeta med portfolio" (Ellmin & Ellmin, s.11) och som jämförs med en container. En portfolio där allt får plats men där det saknas reflektion kring vilket syftet är med att samla allt detta material. Denna metod för att samla elevernas arbete bidrar inte till någon utveckling, medvetenhet eller vidareutveckling av lärandet, varken hos läraren eller hos eleven.

Under mina år som lärare har jag till och från känt en frustration kring att aldrig riktigt hinna strukturera min undervisning på det sätt som jag egentligen skulle vilja göra. Något jag säkerligen inte är ensam om att känna emellanåt. Jag har velat arbeta mer med att involvera och medvetandegöra eleverna i sitt eget lärande i större utsträckning än vad som skett och skapa möjligheter till att samtala och reflektera tillsammans med eleverna kring deras eget lärande och deras egen utveckling. Varför det inte har blivit så beror på olika omständigheter men jag känner nu, när jag läser om portfolio igen, att det kanske är dags att försöka ta tag i detta aktivt och förändra och förnya med siktet inställt på portfoliometoden på något sätt. Det är ju just detta som är så värdefullt med fortbildning, att få inspiration och kunskap för att förnyelse och skapa förutsättningar för nya tankar.

Många gånger fastnar man vid hinder av olika slag i sina försök att förändra och förnya sitt sätt att arbeta. Det handlar ofta om tidsaspekten, att man upplever att man inte hinner vid sidan om det fortlöpande arbetet. Men att arbeta med portfolio behöver egentligen inte innebära en så stor mängd merarbete att det inte går att genomföra. Vore det så skulle ingen arbeta med det. Jag tror att det handlar mycket om att göra det till en naturlig del i det vanliga skolarbetet. Inledningsvis tillsammans med en klass krävs en inkörningsperiod. En tid med mycket arbete kring att få eleverna att bli delaktiga och medvetna om tanken bakom arbetet med portfolio. Det måste få vara en process som leder till en utveckling av hur elevernas arbete och lärande kan dokumenteras. Portfoliometoden kan vara ett sätt att göra det enklare att skapa möjligheter för eleverna att bli delaktiga och få förståelse för vilka mål det finns för deras lärande och få en djupare förståelse för vad som är viktigt att arbeta med och vikten av att reflektera, inte bara göra. Det mer mekaniska producerandet i skolan, om det inte går hand i hand med samtal och reflektion, leder till raka motsatsen än vad tankar kring att använda portfolio som en pedagogisk metod innebär.

Att se på portfolio som en lärstrategi med syfte att skapa miljöer för lärande där eleven får vara aktiv, delaktig, ansvarstagande och reflekterande visar på grundläggande tankar som är viktiga i portfolioarbetet (Ellmin & Ellmin, s.21). Att utgå från elevens starka sidor, dokumentera de arbeten eleven är nöjd med och som visar en utveckling av lärandet är starka argument för portfolio. Att fokusera på det positiva i elevernas arbetsinsatser är centralt i alla sammanhang i skolan och att det lyfts fram tydligt med portfoliometoden känns värdefullt. I led med den pedagogiska dokumentation som görs regelbundet i skolan i form av individuella utvecklingsplaner, skriftliga omdömen med mera kan portfoliometoden ses som ett sätt att skapa bättre förutsättningar för att göra denna dokumentation mer relevant innehållsmässigt utifrån fokus på elevens lärandeutveckling. Det skulle då även kunna innebära att tankarna kring metoden som tidskrävande kan vändas till att se på den som underlättande och tidsbesparande istället. Framför allt kan ett arbetssätt som inkluderar portfolio bidra till en positiv utveckling för huvudpersonen i sammanhanget, eleven. Den samverkan som sker mellan lärare - elev – förälder påverkas positivt i arbetet med portfolio. (Ellmin & Ellmin, s.21). Här finns en värdefull poäng, anser jag, eftersom det många gånger är svårt att göra föräldrarna delaktiga ”på riktigt” i sina barns skolarbete i allmänhet och lärande i synnerhet. Kan jag synliggöra elevernas arbete och utveckling på ett tydligt, inspirerande och lättillgängligt sätt tror jag det kan underlätta denna samverkan. Ett utvecklingssamtal där det finns en stukturerad, genomtänkt och reflekterande dokumentation att utgå ifrån bidrar på ett positivt sätt till ett meningsfullt möte mellan lärare, elev och föräldrar. Att eleven dessutom har huvudrollen och har varit en delaktig i besluten som ligger bakom dokumentationen gör det ännu mer meningsfullt och intressant.

Att läsa denna bok av Ellmin & Ellmin har varit en positiv upplevelse då den innehåller mycket läsning med stort värde för att skapa goda lärmiljöer och förutsättningar för elevernas lärande. Det är viktigt att läsa pedagogisk litteratur som sätter igång egna tankar och funderingar och som kan skapa förutsättningar för att vidareutveckla sitt eget arbetssätt.

Hur kan iPad användas i portfolioarbetet?

Dokumentation som ska samlas i en portfolio kan ske på många olika sätt. Sparandet av dokumentationen kan också ske på många olika sätt. Med hjälp av en iPad blir det lättare att dokumentera med hjälp av ljud och bild. Jag tror att det ger ytterligare en dimension till den pedagogiska dokumentationen. För att till exempel filma och ta bilder när elever arbetar med olika uppgifter krävs i vanliga fall filmkamera, vanlig kamera och så vidare. Med iPad har du allt på plats, lättillgängligt. Det gör att det blir smidigare och ger större möjligheter att regelbundet dokumentera med just ljud och bild som komplement till den skriftliga dokumentation som sker. Eleverna kan arbeta med sina uppgifter och dokumentera på samma gång. Skriva, filma och ta kort under samma lektion. Det skapar bättre förutsättningar för att det blir av att dokumentera på flera olika sätt. Elever har olika lärstilar, olika starka sidor och har olika lätt för att använda sig av olika arbetssätt. Genom att underlätta användandet av olika pedagogiska redskap i lärandet skapas en större variationsrikedom för elevernas lärande. Under denna kurs har jag hela tiden lärt nytt när det gäller användandet av min iPad och det tror jag gäller även för att se vilka möjligheter det finns för att arbeta med portfolio och iPad. Ju mer jag prövar, desto fler möjligheter kommer jag att upptäcka.

Referenser

Ellmin, Birgitta & Ellmin, Roger (2003). Att arbeta med portfolio – teori, förhållningssätt och praktik. Växjö: Förlagshuset Gothia.