tisdag 29 november 2011

Min läranderesa 2

Nu är det dags att knyta ihop säcken gentemot kursmålen för första delen av denna kurs. Det har varit en intensiv period så här långt med mycket nytt, många tankar och reflektioner, intressanta och utmanade diskussioner med kurskamrater. Att arbeta med och lära mer om pedagogisk dokumentation har känts viktigt då det, om det används på rätt sätt, kan lyfta fram och synliggöra elevens insats och utveckling i skolan för elever, föräldrar och för mig som pedagog. En medveten och genomarbetad pedagogisk dokumentation kan underlätta mitt uppdrag genom att den bidrar till att det finns ett aktuellt underlag till stöd för bedömning av elevens kunskapsutveckling och för att avgöra vilka områden vi behöver arbeta mer med för att uppnå önskat resultat. Jag upplever att jag reflekterar mer i det vardagliga arbetet i skolan. Det kan handla om hur eleverna lär bäst, vad de lär och hur det kan dokumenteras för att eleverna själva ska kunna se och följa sin egen utveckling. När jag läste om portfolio satte det igång tankar kring hur jag på ett enkelt sätt skulle kunna arbeta mer aktivt med det för att försöka involvera eleverna i högre utsträckning och med större medvetenhet om sitt eget lärande. När det är dags för nästa termins utvecklingssamtal skulle jag vilja ha en liten, men noggrant utvald portfolio att relatera till inför, under och efter samtalet. Om möjligt vill jag göra någon form av muntlig dokumentation som en del av denna portfolio.

Funderar över i hur stor utsträckning portfolio har använts som metod för pedagogisk dokumentation i skolan. En kollega hade den uppfattningen att det in princip aldrig har fått någon stor genomslagskraft i skolan, men däremot i förskolan. Jag kände då att jag faktiskt inte visste hur det egentligen förhåller sig. Är det så att det är få skolor som har arbetat med portfolio? Om det är så, hur kommer det sig? Intressanta frågor som bör gå att söka svar på i litteratur eller forskning. Men detta var en parentes i sammanhanget.

Vid förra kursträffen hade vi en intressant diskussion i vår lärgrupp. Den handlade bland annat om hur vi arbetar med dokumentation och portfolio idag. Vi hade väldigt olika erfarenheter, arbetssätt och tillgång till digitala resurser. Detta ledde till att vi verkligen fick möta olika sätt att tänka kring pedagogisk dokumentation och även kring möjligheten till och för- och nackdelar med att använda sig av portfolio med elever i olika åldrar från förskola till högstadie. Vi diskuterade vilka metoder för dokumentation som var möjliga, vilka starka respektive svaga sidor de hade och även hur dokumentation skulle göras tillgänglig för alla inblandade, elever, föräldrar och pedagoger. Det kom fram tankegångar som jag kanske inte hade tänkt i på egen hand. Ett intressant exempel var att dokumentation inte nödvändigtvis måste vara individuell. Vill jag se hur samverkan i grupp fungerar är det ett utmärkt sätt att till exempel spela in samtal mellan eleverna eller filma det arbete de gör. Diskussioner med andra pedagoger är ovärderligt för utvecklingen av nya tankar kring arbetssätt och synsätt på vår verksamhet i skolan/förskolan. Det finns ingen litteratur, föreläsare eller annat som kan ersätta det fullt ut. Utan dessa diskussioner som en del av utbildningar blir det betydligt svårare att få igång en förnyelse- eller förändringsprocess i vårt pedagogiska arbete, upplever jag. Det fungerar på samma sätt med det matteutbildning jag läser. När vi har våra träffar och diskuterar, prövar och utvärderar lär vi oss oerhört mycket av utbytet av varandras olika erfarenheter.

Att lära om och använda olika redskap och metoder för pedagogisk dokumentation har varit en intressant del i kursen så här långt. Att tänka att det finns fullt av möjligheter att arbeta med flera dokumentationsredskap för att det ska bli ett så brett innehåll som möjligt i den dokumentation som sker och för att de ska komplettera varandra på ett givande sätt. Att eleverna blir mer delaktiga i dokumentationen av sitt lärande tror jag skapar större förutsättningar för att väcka intresse och medvetenhet om den utveckling som sker hos dem själva. Det blir mer tydligt för dem att till exempel kunna lyssna på sitt eget resonemang som spelats in, eller se hur de arbetat med någon uppgift genom en kort filminspelning.  Elever lär på olika sätt, har olika lärstilar. De har olika styrkor i hur de kan visa vad de lärt. En del presterar bäst skriftligt, andra muntligt och några kanske uppnår bäst resultat genom att i lugn och ro får spela in sig själva när de förklara eller löser en uppgift. Här skapar arbetet med en iPad en goda möjligheter att tillmötesgå elevernas olika lärstilar för att kunna dokumentera och därigenom synliggöra och utveckla deras lärande.

Jag funderar över hur jag ska påbörja min dokumentation mer medvetet med min nuvarande klass. Jag har mina mentorselever och det borde vara möjligt att ha små korta samtal med var och en av dem för att introducera min idé om pedagogisk dokumentation och portfolio. Upplever efter att höstens utvecklingssamtal är avklarade, att flera av eleverna har svårt att reflektera över sitt lärande och att till exempel se något nytt mål de skulle kunna ha framåt i tiden. Det är visserligen åttaåringar det handlar om och de har bara påbörjat sin läranderesa i skolans värld, men genom att erbjuda dem en större möjlighet till att utveckla en förståelse för varför vi arbetar med olika saker, på olika sätt och behöver ha olika mål kan de successivt ta större ansvar för sitt eget lärande.

Med denna reflektion kring min läranderesa så här långt tar jag nu steget vidare in i period 2 med avstamp i filminspelning!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar