Begreppet reflektion används lättvindigt, kanske även av mig själv ibland. Men detta är jag långt ifrån ensam om märker jag när jag läser vidare om hur studenter och utbildare resonerat kring begreppet i exemplen i boken. (Emsheimer m.fl. 2005)
Med att reflektera måste jag ha som syfte att vilja komma vidare i mitt tänkande, att försöka hitta andra vägar att gå, nya lösningar, nya arbetssätt, nya infallsvinklar osv. Reflektion nämns ofta i samband med just problem och svårigheter i olika sammanhang och då är den ju oerhört viktig. Men det är lika viktigt att reflektera när något fungerar. När allt rullar på enligt planen och man når dit man tänkt sig. Att då reflektera över varför det fungerade som jag ville och vad jag gjorde annorlunda jämfört med något annat tillfälle när det inte gick lika bra kan ge mycket värdefullt att ta med sig.
Att läsa om fantasins betydelse för att tänka nytt känns bra. Jag är en person som ofta får idéer och infall tillsammans med eleverna och försöker följa dem. Många gånger kan jag känna att det är något annat jag missar då. Hur hade det blivit om jag följt den ursprungliga planen helt och hållet? Men det är förhoppningsvis så att eleverna vid dessa tillfällen lär sig andra viktiga saker och även lär sig det de ska fast på ett annat sätt. Kanske är det en omedveten reflektion kring hur lärandet ska/kan gå till. Jag har ju en grund att stå på som utgörs av erfarenhet och kompetens och denna grund i kombination med det nytänkande som "infallen" kan innehålla bör ju leda till något bra för eleverna och även för mig som pedagog.
Något som jag inte gör i tillräckligt stor utsträckning är att efter skoldagens slut ta mig tid att sitta ner och tänka igenom vad vi har gjort och vad som har hänt. Den vardagliga reflektionen är väldigt värdefull men jag prioriterar inte denna tillräckligt inser jag. Nu när jag tänker på det känner jag igen dessa tankegångar från min studietid. Minns att jag tänkte att jag skulle göra detta en kort stund varje dag. Men så har det tyvärr inte blivit. Det beror troligen på en kombination av att prioritera fel saker, tidsbrist och att den betydelse jag upplevde att det hade under lärarutbildningen glömdes bort när jag kom ut i verkligheten.
Kanske kan den pedagogiska dokumentationen skapa möjligheter för eleverna att i efterhand upptäcka fler syften med det de arbetade med än vad som lyftes fram inför och under arbetet. Om man t.ex. filmat eller fotograferat under arbetets gång kan eleverna upptäcka nya saker när de tittar. Saker som kan leda till samtal och diskussioner kring innehållet. Jag som pedagog erbjuds också en möjlighet att i efterhand studera det eleverna arbetat med och reflektera kring resultatet och elevernas insatser och lärande.
Något jag kände igen mig själv i och även mött hos många andra pedagoger kom jag att tänka på när jag läste om "new understanding of taken-for-granted-assumptions" i boken. Just detta att det är så mycket man tar för givet i olika sammanhang. Att våga ifrågasätta och försöka tänka nytt i det som är välkänt är många gånger svårt. Speciellt om man möter motstånd från andra pedagoger som tycker att det är bra som det är. Då är det lätt att själv tänka att det nog är bra utan att vi behöver ändra på något.
Tillfällen som hade kunnat leda till reflektion och nya infallsvinklar är när det är svårigheter kring någon elev. Detta tas ofta upp t.ex. på en rast eller oplanerat efter skoldagens slut. Många gånger blir det bara konstateranden kring det faktum att det är ett problem. Steget vidare infaller inte lika ofta då tiden inte finns vid just det tillfället. Då om något skulle diskussion och bollande av tankar och nya förslag kring vad som kan göras vara oerhört värdefulla och kunna leda vidare till något nytt.
- Posted using BlogPress from my iPad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar