Inledning
Tankar kring pedagogisk dokumentation har snurrat runt i huvudet under sommaren och när det nu är dags att sätta dem på pränt funderar jag över vilken infallsvinkel jag ska ha? Ska jag se på pedagogisk dokumentation som en metod för mig som pedagog att följa mina elevers kunskapsutveckling eller görs den för att eleverna själva ska se och följa sin utveckling? Kan båda dessa viktiga delar slå följe i arbetet med pedagogisk dokumentation och i så fall på vilket sätt?
Svaret på den frågan måste ju vara ja! För vem är det egentligen viktigast att synliggöra lärandet? Inte för mig eller skolverkets kontrollanter, utan för eleven. Alltså måste den pedagogiska dokumentation jag gör utgöras av delar som gör eleven delaktig och som gör hans eller hennes utveckling synlig och möjlig att förstå. Detta i sin tur ger resultat som gagnar både elever och pedagoger. Det känns ofta som att vi i våra diskussioner om dokumentation på min skola fastnar i att det ska finnas underlag som gör att vi har ryggen fri vid kommande inspektioner från Skolverket. Mycket sällan handlar det om hur vi ska göra eleverna delaktiga för att de ska se sin egen utveckling och därigenom kunna ta ett större ansvar och få en större förståelse för vikten av deras egen inställning och arbetsinsats i skolarbetet. Jag känner också igen det Wehner-Godée (2010) skriver om vikten av att den pedagogiska dokumentationen inte enbart ses som ett redskap när ett arbete är avslutat. Så upplever jag att det är på min skola idag och här känner jag själv ett stort behov och en önskan att förändra och förnya. Men det är en process som kräver reflektion kring vad jag vill åstadkomma och hur jag ska kunna genomföra det.
När jag läser kursens litteratur upplever jag att ett stort fokus ligger på arbetet i förskolan. Det gör att jag måste försöka tänka till en extra gång på hur detta ska kunna tillämpas i skolan och vilka funktioner och metoder vi kan använda i skolan. Har förskolorna kommit längre än skolan när det gäller att använda sig av pedagogisk dokumentation? Vad beror det på i såfall? Verksamheterna skiljer sig åt när det gäller antal barn i förhållande till antal pedagoger. Målen för de olika verksamheterna har också stora skillnader och jag tror att dessa båda faktorer gör att möjligheterna till att arbeta med pedagogisk dokumentation är mindre i skolan än i förskolan. Men samtidigt kan jag inte låta bli att fundera över hur mycket som "sitter i väggarna". Har vi som pedagoger på skolan en annan inställning till den dokumentation som sker än vad förskolans pedagoger har? På dessa funderingar har jag inga färdiga svar. Men det är intressanta infallsvinklar när det gäller diskussionen kring pedagogisk dokumentation.
Vad är då pedagogisk dokumentation?!
Resultaten av mina försök att besvara denna fråga har förändrats under tiden som jag läst och begrundat innehåll och innebörd i det jag läst. Parallellt med läsning och reflektion har jag även försökt se hur det ser ut på min arbetsplats när det gäller just pedagogisk dokumentation. Något som, har det visat sig, inte är så lätt att sätta fingret på. Jag upplever att synen på pedagogisk dokumentation som jag har mött den, och kanske även som jag själv har tänkt kring frågan, är att det sker för att utvärdera och kontrollera resultat och måluppfyllelse.
Pedagogisk dokumentation handlar om att pedagogen följer elevernas lärprocess. Att pedagogen synliggör vad, hur och varför eleven lär sig. Elevernas olika kompetenser kan framträda mer tydligt när det finns dokumenterat med möjlighet att titta på i efterhand. Resultatet, den färdiga dokumentationen, kan sedan användas av både pedagog och elev för att reflektera och diskutera kring vad eleven gjort, lärt och tänkt. Detta kan i sin tur ligga till grund för nästa steg när det gäller att planera vad eleven ska arbeta vidare med. Även pedagogens roll i elevens kunskapsskapande kan bli synlig genom dokumentationen om den insats pedagogen gör under elevens arbete finns med.
Dokumentation i skolan förekommer i stor utsträckning men att den ska vara pedagogisk kräver att den sker i ett sammanhang som kan utgöra underlag för planering och genomförande av det fortsatta arbetet, det fortsatta lärandet och leda till fortsatt utveckling.
Min kunskap om och förståelse för vad pedagogisk dokumentation egentligen innebär tycker jag har utvecklats mycket under detta arbete. Samtidigt har det gått hand i hand med en viss frustration över hur problematisk tidsaspekten är för att verkligen genomföra och arbeta med pedagogisk dokumentation. Läser att det krävs att jag omorganiserar mitt eget arbetssätt och försöker förändra mina gamla tidsstrukturer för att få tid och möjlighet att kontinuerligt göra pedagogisk dokumentation. (Wehner-Godée, 2010) Så tror jag att det är. För att lyckas med detta i den utsträckning jag vill och för att dokumentationen ska leda till något positivt och konstruktivt för både elever och för mig som pedagog måste jag hitta ett sätt att genomföra det utan att det blir en stressfaktor.
Pedagogisk dokumentation kan vara något som ger information om var vi står nu, vad eleven kan, hur eleven tänker och lär sig - lärprocessen. För pedagogen kan dokumentationen handla om att ta makten över sin egen praktik (Taguchi, 1997). Jag menar då att detsamma kan gälla för eleverna! Den pedagogiska dokumentationen får dubbel funktion genom att den synliggör både pedagogens förhållningssätt och utveckling likväl som elevens. Eleverna får möjlighet att få syn på sin eget lärande, sina metoder och sin utveckling och kan också dra lärdom av vad de tidigare har gjort och ta steget vidare i sin lärprocess. Eleverna kan söka efter sin egen väg att gå för att lära sig och detta bör göra det lättare för eleven att vara kunskapsskapande istället för kunskapsåterskapande, som Taguchi (1997) berättar om. Det är en intressant språklig nyansskillnad men som i praktiken har en stor betydelseskillnad. Att återskapa kunskap innebär ju enbart att kopiera det som redan lärts av andra medan att skapa kunskap medför att du väver samman din nyvunna kunskap med dina tidigare erfarenheter och kunskaper till något nytt.
Hur kan den pedagogiska dokumentation göras?
Genom att använda olika metoder för dokumentation som bidrar till att elevernas lärande blir tydligt för att i efterhand kunna studera, diskutera och reflektera kring lärprocessen. Pedagogens förhållningssätt och betydelse för elevens utveckling kan också lyftas fram på detta sätt.
Taguchi träffar precis rätt när det gäller vad jag upplever som en svårighet när det gäller förnyelse och reflektion och inställningen till att göra eleverna mer delaktiga i samband med pedagogisk dokumentation. Taguchi menar att "... barnsyn och förhållningssätt är mänskliga, sociala och samhälleliga konstruktioner och att ett syfte med pedagogisk dokumentation är att försöka synliggöra och förstå dessa konstruktioner, så att man som pedagog kan öppna sig för nya konstruktioner." (1997) I min nuvarande arbetsmiljö upplever jag ett visst motstånd just mot att öppna sig för nya konstruktioner. Att släppa in nytänkande och tillåta sig att upptäcka att till exempel arbetssätt och planering måste förändras för att leda vidare i lärprocessen för eleverna.
Taguchi skriver vidare att "ingen föds som en aktiv, ansvarstagande och modig pedagog som vågar låta sig utmanas. Det är något man växer till... ... Vi pedagoger måste ha tålamod med oss själva. Det krävs mycket för att ett förändrat tankesätt ska visa sig i praktisk handling." (1997)
Återkommer till bristen på tid som jag ser som ett hinder för att utveckla den pedagogiska dokumentationen och förnya det synsätt som finns på min arbetsplats i nuläget. Det krävs tid för pedagogiska diskussioner och att det inte upplevs som negativ kritik mot det sätt man arbetar idag. För att utveckla och utvecklas krävs mod att ifrågasätta sitt eget sätt att tänka och arbeta och mod att ta in och värdera andra synsätt och låta dem leda till något nytt som även tar till vara det positiva i nuvarande arbetssätt. För att vilja lägga ner den tid och kraft det krävs behöver fördelarna upplevas tydligt för var och en som är delaktig.
Hur ofta är det inte så att man efter en föreläsning, kurs eller utbildning kommer tillbaka fylld av nya idéer, tankar och föresatser att förändra och förnya. Men efter en tid är man tillbaka, om inte i samma, så i allafall i liknande sätt att arbeta. Vad beror det på? Hur kan detta mönster brytas? Nytänkande får säkerligen lättare fotfäste ju fler på samma arbetsplats som är med på samma tåg. Att ensam komma tillbaka och vilja starta en förändringsprocess är svårare. Det är förmodligen på samma sätt med arbetet med pedagogisk dokumentation. Det krävs att flera, helst alla i arbetslaget eller på skolan har viljan att försöka arbeta mer aktivt med detta.
Hillevi Lenz Taguchi (1997) skriver att pedagogisk dokumentation synliggör den osynliga - inre - pedagogiska miljön. Är det så att de inre lärprocesser som sker hos eleven kan bli synliga? Ja, det tror jag om dokumentationen görs på rätt sätt och om reflektioner kring det dokumenterade görs tillsammans med både eleven och med andra pedagoger. Då kan resultatet bli som ett nytt trappsteg att ta nästa kliv ifrån.
När jag läser om den helhetssyn på barns behov som Taguchi beskriver (1997) funderar jag över vilken syn på barns behov som vi har i skolan? Kan pedagogisk dokumentation bidra till att uppfylla något av dess behov? Genom att ge barnen möjligheter att se sin egen utveckling inom olika områden blir de mer medvetna om sina egna styrkor och svagheter och kan själva bli delaktiga i sin utveckling. Pedagogisk dokumentation kan bidra till att stärka barnens självförtroende och ge dem större tillit till sin egen förmåga och ge dem möjlighet att påverka sina resultat. I led med tankar som fötts under en nyligen påbörjad utbildning inom matematik tänker jag att pedagogisk dokumentation som sker på ett genomtänkt sätt med tydligt syfte kan motverka till exempel föräldrars negativa inställning att till exempel arbeta utan mattebok. Genom att elever och föräldrar tydligt ser utvecklingen kan tveksamhet och oro vändas till en mer positiv inställning och tillit till att målen uppnås även utan lärobok. Något som man kan möta som pedagog är också att barnen inte ser varför vi arbetar med det vi gör. Om vi till exempel ritar mönster eller arbetar med volym med hjälp av vatten kan eleverna undra när vi ska börja arbeta med matte. Om vi i vår pedagogiska dokumentation kan tydliggöra syftet och målet med det vi gör kanske det tillsammans med samtal och reflektion kan underlätta för eleverna att förstå och se sambandet med arbetet i matteboken.
För elevernas skull är pedagogisk dokumentation oerhört viktig. Den kan bidra till att varje elev får möjlighet att se och reflektera kring sin egen lärprocess, sin egen kunskapsutveckling och de tillvägagångssätt han eller hon använder sig av. Eleverna kan få större inflytande och i större utsträckning få större makt över sin egen utveckling. Blir dokumentation tydlig och konkret med hjälp av till exempel bilder och film skapar det bättre förutsättningar för eleverna att upptäcka och bli mer medvetna om att de faktiskt utvecklas. Något som kan vara nästan osynligt när man bara arbetar på fram till utvecklingssamtal då allt plötsligt ska diskuteras och utvärderas. Det är inte lätt för eleverna att vara aktiva och engagerade i detta arbete om de inte har varit delaktiga på vägen fram mot målen. Mål, som även de, kan vara osynliga för dem om inte ett aktivt och återkommande arbete med att lyfta fram målen sker.
"Genom att observera och dokumentera hur aktiviteter kommer igång kan vi samla på idéer till vad som fungerar särskilt bra som igångsättare." (Wehner-Godée, 2010) Här är betydelsen av dokumentation stor för att få möjlighet att i efterhand studera och reflektera kring vilka avgörande faktorer som fanns under arbetets gång som bidrog till att det fungerade så bra. Hur många gånger händer inte att man på en skola har konstaterat att en lektion har varit riktigt lyckad och genomförts på ett sätt som fungerade mycket bra. Eleverna kom igång och arbetade och/eller diskuterade engagerat. Det är inte alltid vi kan sätta fingret på vad som var den bidragande faktorn till framgången. Hade tillfället dokumenterats hade det skapat större möjligheter att upptäcka vad som påverkade resultatet. Dokumentationen kan också leda till en vidareutveckling och fördjupning av det eleven i första skedet gjort, sagt, tyckt och tänkt.
Jag har inte hittat begreppet pedagogisk dokumentation i läroplanen, Lgr 11, men det finns flera saker som lyfter fram vikten och nödvändigheten av att göra eleverna delaktiga fortlöpande under sin tid i skolan. Det står till exempel att eleverna ska vara delaktiga "i planering och utvärdering av den dagliga undervisningen..." och därmed kunna "... utveckla sin förmåga att utöva inflytande och ansvar." Några av skolans övergripande mål tyder också på att användandet av pedagogisk dokumentation är en av förutsättningarna för att dessa mål ska vara möjliga att uppnå. Varje elev ska ta ett personligt ansvar för sina studier och sin arbetsmiljö, successivt utöva ett allt större inflytande över sin utbildning och läraren ska bidra till att eleverna får inflytande över arbetssätt, arbetsformer och innehåll i undervisningen. Eleverna behöver här hjälp med redskap för att kunna se och reflektera kring det han eller hon gjort. Finns det dokumenterat underlättar det för både elev och pedagog att gå tillbaka och göra just detta.
Referenslista
Skolverket Lgr 11, Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011
Christina Wehner-Godée, Att fånga lärandet, Liber förlag, Stockholm 2010.
Hillevi Lenz Taguchi, Varför pedagogisk dokumentation?, Stockholms Universitetsförlag, 1997.
Du börjar med att problematisera kring pedagogisk dokumentaiton, med syfte och för vem den är till för. Vidare tar du upp huvuddragen i pedagogisk dokumentation och stödjer dina tankar på teorierna i litteraturen. Bra jobbat! /Kristofer
SvaraRadera