lördag 14 april 2012

Moment 2 - Sista processdokumentet!

Då var det dags för sista inlägget på denna blogg under kursen. Att knyta ihop säcken och avsluta. Ett avslut som känns som ett avstamp för att gå vidare i att arbeta med digitala medieverktyg i arbetet med eleverna i skolan.

Vid denna kursens start var allt ett stort frågetecken men ett frågetecken som gick hand i hand med ett utropstecken! Jag var nyfiken, full av upptäckariver och ville verkligen lära mycket om hur jag kan använda mig av digitala verktyg med och för eleverna. Det hela inleddes relativt smärtfritt, frånsett kanske den smått kaotiska första tiden när allt var nytt och jag försökte mig på olika saker med iPaden med varierande framgång. Men innehållsmässigt med portfolio, pedagogisk dokumentation och reflektion kändes det ganska tryggt. Sedan var det dags för radioprogrammet! Då började det hetta till. En ny och spännande möjlighet öppnades med Garage Band och jag försökte tänka positivt och inte ha alltför höga krav på resultatet, något som inte alltid var så lätt. När det sedan var filmprojektet som gällde öppnades en ny och främmande värld. Något som inte kändes helt enkelt att ta steget in i.

Innan jag kom igång med arbetet med filmen upplevde jag en ganska stor oro över hur det skulle gå, hur jag skulle klara det och framför allt fick jag inte några bra idéer på vad jag skulle filma. Det tog lång tid och jag ville egentligen hitta något sätt att filma mina elever i klassen, men valde till slut att själv vara filmobjektet och att visa mitt eget lärande. Väl på det klara med idén uppstod diverse praktiska svårigheter. En av dem var hur jag skulle kunna filma mig själv. Att rigga upp iPaden visade sig vara smått riskabelt med en nyfiken katt i närheten. Nämnda katt lyckades också äta torrfoder så att ljudet kom med i filmen  = omtagning! Viss uppfinningsrikedom ledde slutligen till att jag fick rätt vinkel på iPaden för att kunna filma det jag gjorde, att vika origami. iMovie var inte alltför svårt att arbeta med och efter en provfilmning med tidigare nämnda katt som huvudperson satte jag igång. Det var bra att jag hade en provfilm att experimentera med när frågor uppstod kring hur jag skulle lösa vissa praktiska frågor.

Under filmandets gång upptäckte jag hur viktigt det är att ha en klar och tydlig linje, att manuset är genomtänkt och fungerar i praktiken. Vikten av att ha gjort synopsis och ett detaljerat filmmanus blev verkligen tydlig när det var dags att sätta igång med filmandet. När man gör en film som ska visa ett lärande med personer som agerar blir det nog viktigare med bildmanuset. I mitt fall var det inte lika klart vilket syfte det hade, men det var ändå en viktig erfarenhet att göra det. Det var också väldigt värdefullt att vi fick göra ett litet första försök att filma i lärgruppen på en av kursträffarna. Då gjorde vi ju även ett bildmanus och vid det tillfället framstod syftet mer tydligt. Det är även lätt att inse fördelarna med ett bildmanus när det gäller från vilket håll någon ska komma in, vilket håll en person ska stå vänd åt och så vidare. Detta har ju betydelse bland annat för hur den som ska filma kommer att arbeta.

Arbetet med filmen visar verkligen på betydelsen av "learning by doing". Genom att verkligen göra en film skapas förutsättningarna för ett fortsatt lärande utgående ifrån de problem som behövde lösas under projektets gång och utifrån de frågor som väcktes när det gäller filmskapande. Att visa ett lärande, att filma som pedagogisk dokumentation är ett kraftfullt redskap som kan visa många olika aspekter i en lärandeprocess. Det kan lyfta fram delar i skolarbetet som man kanske inte får syn på på annat sätt. Det är också något som är värdefullt för att förmedla till föräldrarna vad deras barns lärande innehåller och hur lärandeprocessen kan se ut.

Genomgående under denna kurs upplever jag att jag har ifrågasatt mitt och andras sätt att se och tänka på hur undervisningen kan se ut och på hur lärandet, kunskapsprocessen kan ske och dokumenteras. Parallellt med denna kurs läste jag en matematikutbildning på Göteborgs Universitet och även där upplevde jag att det mer traditionella sättet att undervisa på ifrågasattes och att vi sökte efter andra sätt att tänka och se på hur elevernas lärande kunde ske. Det var positivt att läsa båda dessa utbildningar på samma gång då de kompletterade varandra väldigt väl. Det gav mig också större förutsättningar att omvärdera och fundera över mitt tidigare synsätt i olika sammanhang.

Avslutningsvis var det mediers påverkan i lärmiljöer som var ämnet. Till en början upplevde jag att ämnets betydelse var litet vag. Jag funderade en hel del över vilken infallsvinkel jag skulle ha och utforskade medierådets hemsida och läste och funderade. Jag läste även i Lgr 11 för att fördjupa mig mer i vad den säger om medier och digitala verktyg. Så småningom växte en tanke fram om hur jag ville skriva. Jag konstaterade återigen att det var dags för reflektion kring min egen inställning och mitt förhållningssätt gentemot till exempel användandet av mobiltelefoner på lektionerna. Det var mycket intressant att läsa om de ungdomar som gav sin bild av skolans inställning till deras medieanvändande. Det gav mig en tankeställare och fick mig att fundera mer över förhållandet mellan traditionella läromedel och digitala medier. Det material som finns på Medierådets sida inspirerade mig och jag ska använda mig av "Nosa på nätet" med min klass. Vi har redan ett regelbundet arbete med datorer och jag vill vidareutveckla det mer med inriktning på informationssökning och till att bidra till att eleverna utvecklar ett kritiskt tänkande kring det de möter i medier av olika slag.

Den statistik som finns på Medierådets olika sidor talar även den ett tydligt språk när det gäller hur stor del av våra barn och ungdomars vardag som utgörs av medieanvändande. Vi som arbetar i skolan har en skyldighet att vara pålästa och förberedda för att möta elevernas erfarenheter av medier. Det är oerhört viktigt att vi har en positiv inställning och är nyfikna och lyhörda för det som är en naturlig del av elevernas verklighet. Då kan vi bidra till att elevernas inställning till sitt lärande är fortsatt positiv och att inte skolans värld är en och elevernas en annan. Att lyfta fram att den kunskap och erfarenhet eleverna har av medier är värdefull och användbar är även det en stor och viktig uppgift för oss som arbetar i skolan. Har vi i skolan en negativ inställning till elevernas medieanvändande och kanske till och med inställningen att det är slöseri med tid är det som att signalera att eleverna är dåliga och innehållsfattiga.

Mediers påverkan i lärmiljöer

Jag tror inte att vi generellt skolan har tillåtit medier att påverka i den utsträckning som egentligen vore motiverad med utgångspunkt i mediers del i elevernas vardag. Detta skiljer sig sannolikt från skola till skola, kanske till och med från pedagog till pedagog. Men det handlar inte längre om att jag som pedagog kan välja om jag vill arbeta med medier på olika sätt eller ej, utan jag har en skyldighet gentemot eleverna likaväl som jag måste bidra till att eleverna lär sig att läsa.

I läroplanen, Lgr 11, framgår tydligt att vi i skolan har en skyldighet att lyfta fram och arbeta med olika medier redan från skolstart. Det står bland annat att ”... eleverna ska kunna orientera sig i en komplex verklighet, med ett stort informationsflöde och en snabb förändringstakt. Studiefärdigheter och metoder att tillägna sig och använda ny kunskap blir därför viktiga. Det är också nödvändigt att eleverna utvecklar sin förmåga att kritiskt granska fakta och förhållanden och att inse konsekvenserna av olika alternativ.” (Skolverket, 2011) Vidare är ett av läroplanens övergripande mål att varje elev ”kan använda modern teknik som ett verktyg för kunskapssökande, kommunikation, skapande och lärande” (Skolverket, 2011).

Av detta framgår tydligt att medier påverkar och ska påverka skolans lärmiljöer. I skolan ska olika medier vara en återkommande och naturlig del i undervisningen. Vi lever i en värld som förändras i snabb takt och dagens barn och ungdomar kan inte välja att inte vara en del av denna utveckling. Skolan har därför en skyldighet att möta detta behov med kunskap, öppenhet och nyfikenhet men även med kritiska ögon. Medier är en stor tillgång i vårt föränderliga samhälle bland annat genom att det sker en kontinuerlig uppdatering och att innehållet många gånger har högre grad av aktualitet än skolans läroböcker. I läroplanen framgår att kreativitet, nyfikenhet och självförtroende ska stimuleras och viljan att pröva egna idéer och lösa problem. (Skolverket, 2011) Att utgå ifrån det sätt eleverna ser som självklart för att söka information och kunskap upplever jag bidrar till att skapa goda förutsättningar för att eleverna ska utveckla just detta.

I handboken ”Expert på medier” som Statens medieråd skrivit utifrån Lgr 11 lyfts bland annat begreppet digital kompetens fram. Det beskrivs som ett nyckelbegrepp i Lgr 11 och definieras som ett begrepp som ”... omfattar kunskaper, färdigheter och förhållningssätt som är nödvändiga för att klara sig i dagens kunskapssamhälle” (Skolverket, 2011). En viktig fråga som ställs av Statens medieråd (Mediekompass och Statens medieråd, 2011) är: ”Hur ser man som lärare till att eleverna utvecklar sin digitala kompetens?” Pedagogernas roll för att skapa förutsättningar för att eleverna kommer att utveckla redskap för att hantera det stora informationsflöde de ständigt möter i olika medier är viktig. Vi behöver vara lyhörda för elevernas tankar, önskemål och behov. Vi kan bidra till att eleverna utvecklar sina kunskaper och sin förmåga att använda sig av källkritik för att de ska kunna få större förutsättningar för ett väl fungerande och tillitsfullt användande av medier. Enligt Statens medieråd tränar källkritik ”kritiskt tänkande och förmågan att dra egna slutsatser och motivera detta.” (Mediekompass och Statens medieråd, 2011)

Vi som arbetar i skolan kan behöva tänka om när det gäller de förbud som ofta finns mot användandet av medier i skolan och se de möjligheter som finns med att snabbt söka information med hjälp av till exempel mobilen. Den är en utmärkt uppslagsbok, miniräknare, kalender, ordlista, listan kan göras lång. När jag läser Statens medieråds inlägg om de tankar och idéer dagens unga har när det gäller skolans inställning till användandet av medier av olika slag inser jag att här finns mycket att lära och mycket att tänka om kring för att vi ska möta eleverna där de befinner sig i sin digitala medievardag och även skapa bättre förutsättningar för en mer positiv inställning till skolarbetet och en positiv kunskapsutveckling! Ett exempel är de tankar en elev uttrycker om användandet av medier i skolarbetet: ”Några gånger har jag suttit och gjort research på mobilen under en lektion, något jag gärna skulle göra oftare. Det är perfekt när boken inte riktigt ger en det man letar efter och när datasalen är otillgänglig. Då slipper man arbeta hemma eftersom man i det fallet är beroende av internet. Men om man får använda sig av mobilen som hjälpmedel eller inte beror lite på vilken lärare man har, vissa är okej med det och andra inte. Likaså gäller iPods och Mp3-spelare...” (Mediekompass och Statens medieråd, 2011)

Undersökningar som Mediebarn.se har gjort av barns medievanor visar att av barn mellan 9 och 16 år använder 95-98% internet på fritiden. Detta talar starkt för vikten av att låta medier påverka skolans lärmiljöer. (Statens medieråd, 2010)

All fakta och de undersökningar om barn och ungdomars medievanor och mediernas betydelse jag läst om på Medierådets hemsida kombinerat med egna erfarenheter, gör att jag blir än mer övertygad om skolans stora ansvar att bidra till att tillvarata den tillgång medierna innebär och även bidra till att eleverna utvecklar redskap för att ta makt över sitt användande av medier.

Referenser

Litteratur

Skolverket (2011) Läroplan för grundskolan, förskoleklass och fritidshemmet. Stockholm: Fritzes.

Webbsidor

Statens medieråd. Handbok Expert på medier. Hämtad 13 april 2012 från:


Statens medieråd. Unga röster: Medier i skolan. Hämtad 13 april 2012 från:


Statens medieråd. Mediebarn.se: En sajt för vuxna om barns och ungas datorvanor. Hämtad 13 april 2012 från: