Moment 2 - Sista processdokumentet!

Då var det dags för sista inlägget på denna blogg under kursen. Att knyta ihop säcken och avsluta. Ett avslut som känns som ett avstamp för att gå vidare i att arbeta med digitala medieverktyg i arbetet med eleverna i skolan.

Vid denna kursens start var allt ett stort frågetecken men ett frågetecken som gick hand i hand med ett utropstecken! Jag var nyfiken, full av upptäckariver och ville verkligen lära mycket om hur jag kan använda mig av digitala verktyg med och för eleverna. Det hela inleddes relativt smärtfritt, frånsett kanske den smått kaotiska första tiden när allt var nytt och jag försökte mig på olika saker med iPaden med varierande framgång. Men innehållsmässigt med portfolio, pedagogisk dokumentation och reflektion kändes det ganska tryggt. Sedan var det dags för radioprogrammet! Då började det hetta till. En ny och spännande möjlighet öppnades med Garage Band och jag försökte tänka positivt och inte ha alltför höga krav på resultatet, något som inte alltid var så lätt. När det sedan var filmprojektet som gällde öppnades en ny och främmande värld. Något som inte kändes helt enkelt att ta steget in i.

Innan jag kom igång med arbetet med filmen upplevde jag en ganska stor oro över hur det skulle gå, hur jag skulle klara det och framför allt fick jag inte några bra idéer på vad jag skulle filma. Det tog lång tid och jag ville egentligen hitta något sätt att filma mina elever i klassen, men valde till slut att själv vara filmobjektet och att visa mitt eget lärande. Väl på det klara med idén uppstod diverse praktiska svårigheter. En av dem var hur jag skulle kunna filma mig själv. Att rigga upp iPaden visade sig vara smått riskabelt med en nyfiken katt i närheten. Nämnda katt lyckades också äta torrfoder så att ljudet kom med i filmen  = omtagning! Viss uppfinningsrikedom ledde slutligen till att jag fick rätt vinkel på iPaden för att kunna filma det jag gjorde, att vika origami. iMovie var inte alltför svårt att arbeta med och efter en provfilmning med tidigare nämnda katt som huvudperson satte jag igång. Det var bra att jag hade en provfilm att experimentera med när frågor uppstod kring hur jag skulle lösa vissa praktiska frågor.

Under filmandets gång upptäckte jag hur viktigt det är att ha en klar och tydlig linje, att manuset är genomtänkt och fungerar i praktiken. Vikten av att ha gjort synopsis och ett detaljerat filmmanus blev verkligen tydlig när det var dags att sätta igång med filmandet. När man gör en film som ska visa ett lärande med personer som agerar blir det nog viktigare med bildmanuset. I mitt fall var det inte lika klart vilket syfte det hade, men det var ändå en viktig erfarenhet att göra det. Det var också väldigt värdefullt att vi fick göra ett litet första försök att filma i lärgruppen på en av kursträffarna. Då gjorde vi ju även ett bildmanus och vid det tillfället framstod syftet mer tydligt. Det är även lätt att inse fördelarna med ett bildmanus när det gäller från vilket håll någon ska komma in, vilket håll en person ska stå vänd åt och så vidare. Detta har ju betydelse bland annat för hur den som ska filma kommer att arbeta.

Arbetet med filmen visar verkligen på betydelsen av "learning by doing". Genom att verkligen göra en film skapas förutsättningarna för ett fortsatt lärande utgående ifrån de problem som behövde lösas under projektets gång och utifrån de frågor som väcktes när det gäller filmskapande. Att visa ett lärande, att filma som pedagogisk dokumentation är ett kraftfullt redskap som kan visa många olika aspekter i en lärandeprocess. Det kan lyfta fram delar i skolarbetet som man kanske inte får syn på på annat sätt. Det är också något som är värdefullt för att förmedla till föräldrarna vad deras barns lärande innehåller och hur lärandeprocessen kan se ut.

Genomgående under denna kurs upplever jag att jag har ifrågasatt mitt och andras sätt att se och tänka på hur undervisningen kan se ut och på hur lärandet, kunskapsprocessen kan ske och dokumenteras. Parallellt med denna kurs läste jag en matematikutbildning på Göteborgs Universitet och även där upplevde jag att det mer traditionella sättet att undervisa på ifrågasattes och att vi sökte efter andra sätt att tänka och se på hur elevernas lärande kunde ske. Det var positivt att läsa båda dessa utbildningar på samma gång då de kompletterade varandra väldigt väl. Det gav mig också större förutsättningar att omvärdera och fundera över mitt tidigare synsätt i olika sammanhang.

Avslutningsvis var det mediers påverkan i lärmiljöer som var ämnet. Till en början upplevde jag att ämnets betydelse var litet vag. Jag funderade en hel del över vilken infallsvinkel jag skulle ha och utforskade medierådets hemsida och läste och funderade. Jag läste även i Lgr 11 för att fördjupa mig mer i vad den säger om medier och digitala verktyg. Så småningom växte en tanke fram om hur jag ville skriva. Jag konstaterade återigen att det var dags för reflektion kring min egen inställning och mitt förhållningssätt gentemot till exempel användandet av mobiltelefoner på lektionerna. Det var mycket intressant att läsa om de ungdomar som gav sin bild av skolans inställning till deras medieanvändande. Det gav mig en tankeställare och fick mig att fundera mer över förhållandet mellan traditionella läromedel och digitala medier. Det material som finns på Medierådets sida inspirerade mig och jag ska använda mig av "Nosa på nätet" med min klass. Vi har redan ett regelbundet arbete med datorer och jag vill vidareutveckla det mer med inriktning på informationssökning och till att bidra till att eleverna utvecklar ett kritiskt tänkande kring det de möter i medier av olika slag.

Den statistik som finns på Medierådets olika sidor talar även den ett tydligt språk när det gäller hur stor del av våra barn och ungdomars vardag som utgörs av medieanvändande. Vi som arbetar i skolan har en skyldighet att vara pålästa och förberedda för att möta elevernas erfarenheter av medier. Det är oerhört viktigt att vi har en positiv inställning och är nyfikna och lyhörda för det som är en naturlig del av elevernas verklighet. Då kan vi bidra till att elevernas inställning till sitt lärande är fortsatt positiv och att inte skolans värld är en och elevernas en annan. Att lyfta fram att den kunskap och erfarenhet eleverna har av medier är värdefull och användbar är även det en stor och viktig uppgift för oss som arbetar i skolan. Har vi i skolan en negativ inställning till elevernas medieanvändande och kanske till och med inställningen att det är slöseri med tid är det som att signalera att eleverna är dåliga och innehållsfattiga.