Då var det dags för sista inlägget på denna blogg under kursen. Att knyta ihop säcken och avsluta. Ett avslut som känns som ett avstamp för att gå vidare i att arbeta med digitala medieverktyg i arbetet med eleverna i skolan.
Vid denna kursens start var allt ett stort frågetecken men ett frågetecken som gick hand i hand med ett utropstecken! Jag var nyfiken, full av upptäckariver och ville verkligen lära mycket om hur jag kan använda mig av digitala verktyg med och för eleverna. Det hela inleddes relativt smärtfritt, frånsett kanske den smått kaotiska första tiden när allt var nytt och jag försökte mig på olika saker med iPaden med varierande framgång. Men innehållsmässigt med portfolio, pedagogisk dokumentation och reflektion kändes det ganska tryggt. Sedan var det dags för radioprogrammet! Då började det hetta till. En ny och spännande möjlighet öppnades med Garage Band och jag försökte tänka positivt och inte ha alltför höga krav på resultatet, något som inte alltid var så lätt. När det sedan var filmprojektet som gällde öppnades en ny och främmande värld. Något som inte kändes helt enkelt att ta steget in i.
Innan jag kom igång med arbetet med filmen upplevde jag en ganska stor oro över hur det skulle gå, hur jag skulle klara det och framför allt fick jag inte några bra idéer på vad jag skulle filma. Det tog lång tid och jag ville egentligen hitta något sätt att filma mina elever i klassen, men valde till slut att själv vara filmobjektet och att visa mitt eget lärande. Väl på det klara med idén uppstod diverse praktiska svårigheter. En av dem var hur jag skulle kunna filma mig själv. Att rigga upp iPaden visade sig vara smått riskabelt med en nyfiken katt i närheten. Nämnda katt lyckades också äta torrfoder så att ljudet kom med i filmen = omtagning! Viss uppfinningsrikedom ledde slutligen till att jag fick rätt vinkel på iPaden för att kunna filma det jag gjorde, att vika origami. iMovie var inte alltför svårt att arbeta med och efter en provfilmning med tidigare nämnda katt som huvudperson satte jag igång. Det var bra att jag hade en provfilm att experimentera med när frågor uppstod kring hur jag skulle lösa vissa praktiska frågor.
Under filmandets gång upptäckte jag hur viktigt det är att ha en klar och tydlig linje, att manuset är genomtänkt och fungerar i praktiken. Vikten av att ha gjort synopsis och ett detaljerat filmmanus blev verkligen tydlig när det var dags att sätta igång med filmandet. När man gör en film som ska visa ett lärande med personer som agerar blir det nog viktigare med bildmanuset. I mitt fall var det inte lika klart vilket syfte det hade, men det var ändå en viktig erfarenhet att göra det. Det var också väldigt värdefullt att vi fick göra ett litet första försök att filma i lärgruppen på en av kursträffarna. Då gjorde vi ju även ett bildmanus och vid det tillfället framstod syftet mer tydligt. Det är även lätt att inse fördelarna med ett bildmanus när det gäller från vilket håll någon ska komma in, vilket håll en person ska stå vänd åt och så vidare. Detta har ju betydelse bland annat för hur den som ska filma kommer att arbeta.
Arbetet med filmen visar verkligen på betydelsen av "learning by doing". Genom att verkligen göra en film skapas förutsättningarna för ett fortsatt lärande utgående ifrån de problem som behövde lösas under projektets gång och utifrån de frågor som väcktes när det gäller filmskapande. Att visa ett lärande, att filma som pedagogisk dokumentation är ett kraftfullt redskap som kan visa många olika aspekter i en lärandeprocess. Det kan lyfta fram delar i skolarbetet som man kanske inte får syn på på annat sätt. Det är också något som är värdefullt för att förmedla till föräldrarna vad deras barns lärande innehåller och hur lärandeprocessen kan se ut.
Genomgående under denna kurs upplever jag att jag har ifrågasatt mitt och andras sätt att se och tänka på hur undervisningen kan se ut och på hur lärandet, kunskapsprocessen kan ske och dokumenteras. Parallellt med denna kurs läste jag en matematikutbildning på Göteborgs Universitet och även där upplevde jag att det mer traditionella sättet att undervisa på ifrågasattes och att vi sökte efter andra sätt att tänka och se på hur elevernas lärande kunde ske. Det var positivt att läsa båda dessa utbildningar på samma gång då de kompletterade varandra väldigt väl. Det gav mig också större förutsättningar att omvärdera och fundera över mitt tidigare synsätt i olika sammanhang.
Avslutningsvis var det mediers påverkan i lärmiljöer som var ämnet. Till en början upplevde jag att ämnets betydelse var litet vag. Jag funderade en hel del över vilken infallsvinkel jag skulle ha och utforskade medierådets hemsida och läste och funderade. Jag läste även i Lgr 11 för att fördjupa mig mer i vad den säger om medier och digitala verktyg. Så småningom växte en tanke fram om hur jag ville skriva. Jag konstaterade återigen att det var dags för reflektion kring min egen inställning och mitt förhållningssätt gentemot till exempel användandet av mobiltelefoner på lektionerna. Det var mycket intressant att läsa om de ungdomar som gav sin bild av skolans inställning till deras medieanvändande. Det gav mig en tankeställare och fick mig att fundera mer över förhållandet mellan traditionella läromedel och digitala medier. Det material som finns på Medierådets sida inspirerade mig och jag ska använda mig av "Nosa på nätet" med min klass. Vi har redan ett regelbundet arbete med datorer och jag vill vidareutveckla det mer med inriktning på informationssökning och till att bidra till att eleverna utvecklar ett kritiskt tänkande kring det de möter i medier av olika slag.
Den statistik som finns på Medierådets olika sidor talar även den ett tydligt språk när det gäller hur stor del av våra barn och ungdomars vardag som utgörs av medieanvändande. Vi som arbetar i skolan har en skyldighet att vara pålästa och förberedda för att möta elevernas erfarenheter av medier. Det är oerhört viktigt att vi har en positiv inställning och är nyfikna och lyhörda för det som är en naturlig del av elevernas verklighet. Då kan vi bidra till att elevernas inställning till sitt lärande är fortsatt positiv och att inte skolans värld är en och elevernas en annan. Att lyfta fram att den kunskap och erfarenhet eleverna har av medier är värdefull och användbar är även det en stor och viktig uppgift för oss som arbetar i skolan. Har vi i skolan en negativ inställning till elevernas medieanvändande och kanske till och med inställningen att det är slöseri med tid är det som att signalera att eleverna är dåliga och innehållsfattiga.
lördag 14 april 2012
Mediers påverkan i lärmiljöer
Jag tror inte att vi generellt skolan har tillåtit medier att påverka i den utsträckning som egentligen vore motiverad med utgångspunkt i mediers del i elevernas vardag. Detta skiljer sig sannolikt från skola till skola, kanske till och med från pedagog till pedagog. Men det handlar inte längre om att jag som pedagog kan välja om jag vill arbeta med medier på olika sätt eller ej, utan jag har en skyldighet gentemot eleverna likaväl som jag måste bidra till att eleverna lär sig att läsa.
I läroplanen, Lgr 11, framgår tydligt att vi i skolan har en skyldighet att lyfta fram och arbeta med olika medier redan från skolstart. Det står bland annat att ”... eleverna ska kunna orientera sig i en komplex verklighet, med ett stort informationsflöde och en snabb förändringstakt. Studiefärdigheter och metoder att tillägna sig och använda ny kunskap blir därför viktiga. Det är också nödvändigt att eleverna utvecklar sin förmåga att kritiskt granska fakta och förhållanden och att inse konsekvenserna av olika alternativ.” (Skolverket, 2011) Vidare är ett av läroplanens övergripande mål att varje elev ”kan använda modern teknik som ett verktyg för kunskapssökande, kommunikation, skapande och lärande” (Skolverket, 2011).
Av detta framgår tydligt att medier påverkar och ska påverka skolans lärmiljöer. I skolan ska olika medier vara en återkommande och naturlig del i undervisningen. Vi lever i en värld som förändras i snabb takt och dagens barn och ungdomar kan inte välja att inte vara en del av denna utveckling. Skolan har därför en skyldighet att möta detta behov med kunskap, öppenhet och nyfikenhet men även med kritiska ögon. Medier är en stor tillgång i vårt föränderliga samhälle bland annat genom att det sker en kontinuerlig uppdatering och att innehållet många gånger har högre grad av aktualitet än skolans läroböcker. I läroplanen framgår att kreativitet, nyfikenhet och självförtroende ska stimuleras och viljan att pröva egna idéer och lösa problem. (Skolverket, 2011) Att utgå ifrån det sätt eleverna ser som självklart för att söka information och kunskap upplever jag bidrar till att skapa goda förutsättningar för att eleverna ska utveckla just detta.
I handboken ”Expert på medier” som Statens medieråd skrivit utifrån Lgr 11 lyfts bland annat begreppet digital kompetens fram. Det beskrivs som ett nyckelbegrepp i Lgr 11 och definieras som ett begrepp som ”... omfattar kunskaper, färdigheter och förhållningssätt som är nödvändiga för att klara sig i dagens kunskapssamhälle” (Skolverket, 2011). En viktig fråga som ställs av Statens medieråd (Mediekompass och Statens medieråd, 2011) är: ”Hur ser man som lärare till att eleverna utvecklar sin digitala kompetens?” Pedagogernas roll för att skapa förutsättningar för att eleverna kommer att utveckla redskap för att hantera det stora informationsflöde de ständigt möter i olika medier är viktig. Vi behöver vara lyhörda för elevernas tankar, önskemål och behov. Vi kan bidra till att eleverna utvecklar sina kunskaper och sin förmåga att använda sig av källkritik för att de ska kunna få större förutsättningar för ett väl fungerande och tillitsfullt användande av medier. Enligt Statens medieråd tränar källkritik ”kritiskt tänkande och förmågan att dra egna slutsatser och motivera detta.” (Mediekompass och Statens medieråd, 2011)
Vi som arbetar i skolan kan behöva tänka om när det gäller de förbud som ofta finns mot användandet av medier i skolan och se de möjligheter som finns med att snabbt söka information med hjälp av till exempel mobilen. Den är en utmärkt uppslagsbok, miniräknare, kalender, ordlista, listan kan göras lång. När jag läser Statens medieråds inlägg om de tankar och idéer dagens unga har när det gäller skolans inställning till användandet av medier av olika slag inser jag att här finns mycket att lära och mycket att tänka om kring för att vi ska möta eleverna där de befinner sig i sin digitala medievardag och även skapa bättre förutsättningar för en mer positiv inställning till skolarbetet och en positiv kunskapsutveckling! Ett exempel är de tankar en elev uttrycker om användandet av medier i skolarbetet: ”Några gånger har jag suttit och gjort research på mobilen under en lektion, något jag gärna skulle göra oftare. Det är perfekt när boken inte riktigt ger en det man letar efter och när datasalen är otillgänglig. Då slipper man arbeta hemma eftersom man i det fallet är beroende av internet. Men om man får använda sig av mobilen som hjälpmedel eller inte beror lite på vilken lärare man har, vissa är okej med det och andra inte. Likaså gäller iPods och Mp3-spelare...” (Mediekompass och Statens medieråd, 2011)
Undersökningar som Mediebarn.se har gjort av barns medievanor visar att av barn mellan 9 och 16 år använder 95-98% internet på fritiden. Detta talar starkt för vikten av att låta medier påverka skolans lärmiljöer. (Statens medieråd, 2010)
All fakta och de undersökningar om barn och ungdomars medievanor och mediernas betydelse jag läst om på Medierådets hemsida kombinerat med egna erfarenheter, gör att jag blir än mer övertygad om skolans stora ansvar att bidra till att tillvarata den tillgång medierna innebär och även bidra till att eleverna utvecklar redskap för att ta makt över sitt användande av medier.
Referenser
Litteratur
Skolverket (2011) Läroplan för grundskolan, förskoleklass och fritidshemmet. Stockholm: Fritzes.Webbsidor
Statens medieråd. Handbok Expert på medier. Hämtad 13 april 2012 från: Statens medieråd. Unga röster: Medier i skolan. Hämtad 13 april 2012 från:
Statens medieråd. Mediebarn.se: En sajt för vuxna om barns och ungas datorvanor. Hämtad 13 april 2012 från:
onsdag 22 februari 2012
Filmmanus
Filmmanus Origami
I inledningen av filmen introducerar jag filmen.
- Denna lilla film som du strax ska få se handlar om att lära sig att vika origami. Jag ska pröva att vika en figur som jag har valt från en app som jag har laddat ner till min iPad. Nu börjar det!
En stillbild med rubriken ”Origami” visas och därefter origami-appens förstasida. Samtidigt:
- Det handlar alltså om origami. Och så här se förstasidan ut på den appen jag har laddat ner. De kallar det olika lektioner där det finns olika figurer att välja mellan. Och det finns flera olika svårighetsgrader, med olika antal vikningar för figurerna.
En sida med exempel på olika origami-lektioner från origami-appen visas.
- Här kan du se några olika figuer som finns att välja mellan. Det står vad de heter och under namnet så står det antal steg som vikningen består av.
Vikningen påbörjas.
- Här kommer mitt första försök till att vika. Jag berättar inte vad det är för figur det ska bli, utan det får du upptäcka efter hand. Jag börjar med att vika pappret på mitten och vecklar upp det, för att sedan vika det utifrån båda sidorna in till mittenvikningen.
Vikningen fortsätter.
- Efter hand som jag viker så upptäcker jag att det är viktigt att verkligen trycka till i vecken så att de fungerar som stöd sen för nästa del av vikningen.
Vikningen fortsätter.
- Nu ska jag vika från båda sidor in till mitten. Det finns ingen mittlinje att rätta sig efter så det blir litet svårt att vika exakt på mitten. Men då kommer jag på att jag kan vika på mitten och bara trycka till litet lätt för att det ska bli en markering som visar var mitten är. Det gör det lättare för att klara nästa steg.
- Så där, nu funkade det bra och hitta mitten. Nu ska vi se hur det går på andra hållet. Om det stämmer överens så att det blir exakt. Och det ser det ut att bli. Vad bra! Nu så ska jag veckla upp den här sista, de här sista två vikningarna.
Vikningen fortsätter
- Det som ser lätt ut på instruktionen från iPaden, eller från appen i iPaden, är inte alltid lika lätt när man ska göra det själv, upptäckte jag. Speciellt i det här momentet, där det ska följa de tidigare vecken.
- Vad ska det bli för något det här egentligen? Ett hus, kanske? Eller en svamp? Ja, den som lever får se!
Stillbild med texten: Nu blir det klurigt!
Vikningen fortsätter.
- Nu kommer jag till det här kluriga momentet igen. Där det ska följa de gamla vecken sedan tidigare. Men det går inte så där jättebra. Så att det blir en hel del pill. Men det handlar ju om att lära sig. Så det ingår väl i det hela.
- Kvaliteten på pappret har nog en ganska stor betydelse också, upptäcker jag. Ett tunnare och mer följsamt papper hade nog gjort det hela lättare. Men det börjar ändå närma sig slutresultatet på här vikningen. Så att jag ska kunna gå vidare till nästa moment.
- Med litet avslutande småpill är det snart färdigt. Nu är det inte mycket kvar!
- Sådärja! Så här ser det ut nu!
Stillbild med texten: Det börjar likna något, eller…
Vikningen fortsätter.
- Kanske det är någon som börjar ana vad det ska bli för någonting, när alla vikningar är klara. Det är inte så långt kvar tills det är färdigt.
- Nu ska den bara vikas upp. Sedan så kommer ni strax få se vad det blir för något.
- Ja, förhoppningsvis ser ni att det här är en båt. Den kallas för ”Boat 2” och är väl nästan som en katamaran, kanske.
En ny vikningsomgång startar, med ett blått papper denna gång.
- Nu gör jag ett nytt försök med blått papper för att det ska bli litet roligare, tänkte jag. Och så får vi se om det kan tänkas gå bättre denna gången.
- Förhoppningsvis så har jag väl lärt mig någonting av mitt första försök. Så att det ska gå litet enklare att vika.
- Jag gör precis som förut. Att jag viker först på mitten, trycker till och viker upp igen. Sedan så viker jag från höger sida in till mittlinjen och från vänster sida in till mittlinjen och trycker till.
Vikningen fortsätter.
- Nu har jag vänt på pappret och efter att ha markerat mitten viker jag från båda sidor in till mitten. Här är det viktigt att trycka hårt i vikningen för det gör att det blir lättare sedan.
- Och precis som förra gången, så vecklar jag upp de här två sista vikningarna igen och slätar ut litet grann.
Stillbild med texten: Snart börjar det kluriga momentet igen!
- Jaha, då var det dags för det här litet kluriga momentet igen. Nu vår vi se om det går lättare denna gången.
- Jaa, det ser ganska bra ut så här långt. Nu är det bara sista vecket kvar och så trycka till litet grann. Så ska vi se om det kan tänkas bli som jag vill.
- Ja, då var den sidan klar. Då ska jag vända på det och så får vi se hur det går på andra hållet.
- Inte riktigt lika bra, ser jag.
- Det krävs nog en hel del övning för att man ska bli duktig på det här med att vika origami. Och då har jag ändå valt en av de enklaste figurerna att vika.
- Men nu börjar det ordna till sig till slut. Det är litet lätt tålamodsprövande det här!
- Men det går!
Vikningen fortsätter.
- Nu är det sista vikmomentet kvar. Det ska vikas på mitten. Tryckas till ordentligt. Och sedan så är det dags att veckla upp och se på slutresultatet.
- Jaa, det blev minsann en båt den här gången också och jag tänkte att det skulle bli litet passagerare i den här båten nu på slutet. Så jag gick och rotade litet i min dotters leksakslåda med gamla avlagda gosedjur och hittade en liten papegoja och en liten … älg! Litet skum kombination! Men det fungerar! De ger sig ut på en liten åktur!
Eftertexter.
Stillbild 1: Bild på ”Boat 2” från origamiappen.
Stillbild 2: Texten ”The End”.
Stillbild 3: Texten “Medverkande”.
Stillbild 4: Texten ”Camilla Carlsson”.
Stillbild 5: Texten ”Papegojan”.
Stillbild 6: Texten ”Älgen”.
Stillbild 7: Texten ”Gitarren”.
tisdag 29 november 2011
Min läranderesa 2
Nu är det dags att knyta ihop säcken gentemot kursmålen för första delen av denna kurs. Det har varit en intensiv period så här långt med mycket nytt, många tankar och reflektioner, intressanta och utmanade diskussioner med kurskamrater. Att arbeta med och lära mer om pedagogisk dokumentation har känts viktigt då det, om det används på rätt sätt, kan lyfta fram och synliggöra elevens insats och utveckling i skolan för elever, föräldrar och för mig som pedagog. En medveten och genomarbetad pedagogisk dokumentation kan underlätta mitt uppdrag genom att den bidrar till att det finns ett aktuellt underlag till stöd för bedömning av elevens kunskapsutveckling och för att avgöra vilka områden vi behöver arbeta mer med för att uppnå önskat resultat. Jag upplever att jag reflekterar mer i det vardagliga arbetet i skolan. Det kan handla om hur eleverna lär bäst, vad de lär och hur det kan dokumenteras för att eleverna själva ska kunna se och följa sin egen utveckling. När jag läste om portfolio satte det igång tankar kring hur jag på ett enkelt sätt skulle kunna arbeta mer aktivt med det för att försöka involvera eleverna i högre utsträckning och med större medvetenhet om sitt eget lärande. När det är dags för nästa termins utvecklingssamtal skulle jag vilja ha en liten, men noggrant utvald portfolio att relatera till inför, under och efter samtalet. Om möjligt vill jag göra någon form av muntlig dokumentation som en del av denna portfolio.
Funderar över i hur stor utsträckning portfolio har använts som metod för pedagogisk dokumentation i skolan. En kollega hade den uppfattningen att det in princip aldrig har fått någon stor genomslagskraft i skolan, men däremot i förskolan. Jag kände då att jag faktiskt inte visste hur det egentligen förhåller sig. Är det så att det är få skolor som har arbetat med portfolio? Om det är så, hur kommer det sig? Intressanta frågor som bör gå att söka svar på i litteratur eller forskning. Men detta var en parentes i sammanhanget.
Vid förra kursträffen hade vi en intressant diskussion i vår lärgrupp. Den handlade bland annat om hur vi arbetar med dokumentation och portfolio idag. Vi hade väldigt olika erfarenheter, arbetssätt och tillgång till digitala resurser. Detta ledde till att vi verkligen fick möta olika sätt att tänka kring pedagogisk dokumentation och även kring möjligheten till och för- och nackdelar med att använda sig av portfolio med elever i olika åldrar från förskola till högstadie. Vi diskuterade vilka metoder för dokumentation som var möjliga, vilka starka respektive svaga sidor de hade och även hur dokumentation skulle göras tillgänglig för alla inblandade, elever, föräldrar och pedagoger. Det kom fram tankegångar som jag kanske inte hade tänkt i på egen hand. Ett intressant exempel var att dokumentation inte nödvändigtvis måste vara individuell. Vill jag se hur samverkan i grupp fungerar är det ett utmärkt sätt att till exempel spela in samtal mellan eleverna eller filma det arbete de gör. Diskussioner med andra pedagoger är ovärderligt för utvecklingen av nya tankar kring arbetssätt och synsätt på vår verksamhet i skolan/förskolan. Det finns ingen litteratur, föreläsare eller annat som kan ersätta det fullt ut. Utan dessa diskussioner som en del av utbildningar blir det betydligt svårare att få igång en förnyelse- eller förändringsprocess i vårt pedagogiska arbete, upplever jag. Det fungerar på samma sätt med det matteutbildning jag läser. När vi har våra träffar och diskuterar, prövar och utvärderar lär vi oss oerhört mycket av utbytet av varandras olika erfarenheter.
Att lära om och använda olika redskap och metoder för pedagogisk dokumentation har varit en intressant del i kursen så här långt. Att tänka att det finns fullt av möjligheter att arbeta med flera dokumentationsredskap för att det ska bli ett så brett innehåll som möjligt i den dokumentation som sker och för att de ska komplettera varandra på ett givande sätt. Att eleverna blir mer delaktiga i dokumentationen av sitt lärande tror jag skapar större förutsättningar för att väcka intresse och medvetenhet om den utveckling som sker hos dem själva. Det blir mer tydligt för dem att till exempel kunna lyssna på sitt eget resonemang som spelats in, eller se hur de arbetat med någon uppgift genom en kort filminspelning. Elever lär på olika sätt, har olika lärstilar. De har olika styrkor i hur de kan visa vad de lärt. En del presterar bäst skriftligt, andra muntligt och några kanske uppnår bäst resultat genom att i lugn och ro får spela in sig själva när de förklara eller löser en uppgift. Här skapar arbetet med en iPad en goda möjligheter att tillmötesgå elevernas olika lärstilar för att kunna dokumentera och därigenom synliggöra och utveckla deras lärande.
Jag funderar över hur jag ska påbörja min dokumentation mer medvetet med min nuvarande klass. Jag har mina mentorselever och det borde vara möjligt att ha små korta samtal med var och en av dem för att introducera min idé om pedagogisk dokumentation och portfolio. Upplever efter att höstens utvecklingssamtal är avklarade, att flera av eleverna har svårt att reflektera över sitt lärande och att till exempel se något nytt mål de skulle kunna ha framåt i tiden. Det är visserligen åttaåringar det handlar om och de har bara påbörjat sin läranderesa i skolans värld, men genom att erbjuda dem en större möjlighet till att utveckla en förståelse för varför vi arbetar med olika saker, på olika sätt och behöver ha olika mål kan de successivt ta större ansvar för sitt eget lärande.
Med denna reflektion kring min läranderesa så här långt tar jag nu steget vidare in i period 2 med avstamp i filminspelning!
Funderar över i hur stor utsträckning portfolio har använts som metod för pedagogisk dokumentation i skolan. En kollega hade den uppfattningen att det in princip aldrig har fått någon stor genomslagskraft i skolan, men däremot i förskolan. Jag kände då att jag faktiskt inte visste hur det egentligen förhåller sig. Är det så att det är få skolor som har arbetat med portfolio? Om det är så, hur kommer det sig? Intressanta frågor som bör gå att söka svar på i litteratur eller forskning. Men detta var en parentes i sammanhanget.
Vid förra kursträffen hade vi en intressant diskussion i vår lärgrupp. Den handlade bland annat om hur vi arbetar med dokumentation och portfolio idag. Vi hade väldigt olika erfarenheter, arbetssätt och tillgång till digitala resurser. Detta ledde till att vi verkligen fick möta olika sätt att tänka kring pedagogisk dokumentation och även kring möjligheten till och för- och nackdelar med att använda sig av portfolio med elever i olika åldrar från förskola till högstadie. Vi diskuterade vilka metoder för dokumentation som var möjliga, vilka starka respektive svaga sidor de hade och även hur dokumentation skulle göras tillgänglig för alla inblandade, elever, föräldrar och pedagoger. Det kom fram tankegångar som jag kanske inte hade tänkt i på egen hand. Ett intressant exempel var att dokumentation inte nödvändigtvis måste vara individuell. Vill jag se hur samverkan i grupp fungerar är det ett utmärkt sätt att till exempel spela in samtal mellan eleverna eller filma det arbete de gör. Diskussioner med andra pedagoger är ovärderligt för utvecklingen av nya tankar kring arbetssätt och synsätt på vår verksamhet i skolan/förskolan. Det finns ingen litteratur, föreläsare eller annat som kan ersätta det fullt ut. Utan dessa diskussioner som en del av utbildningar blir det betydligt svårare att få igång en förnyelse- eller förändringsprocess i vårt pedagogiska arbete, upplever jag. Det fungerar på samma sätt med det matteutbildning jag läser. När vi har våra träffar och diskuterar, prövar och utvärderar lär vi oss oerhört mycket av utbytet av varandras olika erfarenheter.
Att lära om och använda olika redskap och metoder för pedagogisk dokumentation har varit en intressant del i kursen så här långt. Att tänka att det finns fullt av möjligheter att arbeta med flera dokumentationsredskap för att det ska bli ett så brett innehåll som möjligt i den dokumentation som sker och för att de ska komplettera varandra på ett givande sätt. Att eleverna blir mer delaktiga i dokumentationen av sitt lärande tror jag skapar större förutsättningar för att väcka intresse och medvetenhet om den utveckling som sker hos dem själva. Det blir mer tydligt för dem att till exempel kunna lyssna på sitt eget resonemang som spelats in, eller se hur de arbetat med någon uppgift genom en kort filminspelning. Elever lär på olika sätt, har olika lärstilar. De har olika styrkor i hur de kan visa vad de lärt. En del presterar bäst skriftligt, andra muntligt och några kanske uppnår bäst resultat genom att i lugn och ro får spela in sig själva när de förklara eller löser en uppgift. Här skapar arbetet med en iPad en goda möjligheter att tillmötesgå elevernas olika lärstilar för att kunna dokumentera och därigenom synliggöra och utveckla deras lärande.
Jag funderar över hur jag ska påbörja min dokumentation mer medvetet med min nuvarande klass. Jag har mina mentorselever och det borde vara möjligt att ha små korta samtal med var och en av dem för att introducera min idé om pedagogisk dokumentation och portfolio. Upplever efter att höstens utvecklingssamtal är avklarade, att flera av eleverna har svårt att reflektera över sitt lärande och att till exempel se något nytt mål de skulle kunna ha framåt i tiden. Det är visserligen åttaåringar det handlar om och de har bara påbörjat sin läranderesa i skolans värld, men genom att erbjuda dem en större möjlighet till att utveckla en förståelse för varför vi arbetar med olika saker, på olika sätt och behöver ha olika mål kan de successivt ta större ansvar för sitt eget lärande.
Med denna reflektion kring min läranderesa så här långt tar jag nu steget vidare in i period 2 med avstamp i filminspelning!
torsdag 24 november 2011
Portfolio som pedagogisk metod
Under min lärarutbildning ingick portfoliometoden som en av flera pedagogiska metoder, men när jag började arbeta som lärare efter avslutad utbildning diskuterades inte detta begrepp i någon större utsträckning på de skolor jag arbetade på. Det fanns inte en tydlig tanke och struktur bakom sparandet av elevernas arbeten. Detta i kombination med att jag inte var klasslärare utan arbetade med vissa ämnen i olika klasser ledde till att jag inte själv funderade kring hur jag skulle kunna arbeta med portfolio. Jag har därmed inte några egna erfarenheter av att arbeta strukturerat med portfolio men har egentligen en i grunden positiv inställning till att arbeta med det tillsammans med mina elever. Jag upplever att det under mina sex år i skolan inte har varit "på tapeten", som man säger, med portfolio. Jag känner dock igen beskrivningen av den megaportfolio som nämns av Lars Lindström i förordet till "Att arbeta med portfolio" (Ellmin & Ellmin, s.11) och som jämförs med en container. En portfolio där allt får plats men där det saknas reflektion kring vilket syftet är med att samla allt detta material. Denna metod för att samla elevernas arbete bidrar inte till någon utveckling, medvetenhet eller vidareutveckling av lärandet, varken hos läraren eller hos eleven.
Under mina år som lärare har jag till och från känt en frustration kring att aldrig riktigt hinna strukturera min undervisning på det sätt som jag egentligen skulle vilja göra. Något jag säkerligen inte är ensam om att känna emellanåt. Jag har velat arbeta mer med att involvera och medvetandegöra eleverna i sitt eget lärande i större utsträckning än vad som skett och skapa möjligheter till att samtala och reflektera tillsammans med eleverna kring deras eget lärande och deras egen utveckling. Varför det inte har blivit så beror på olika omständigheter men jag känner nu, när jag läser om portfolio igen, att det kanske är dags att försöka ta tag i detta aktivt och förändra och förnya med siktet inställt på portfoliometoden på något sätt. Det är ju just detta som är så värdefullt med fortbildning, att få inspiration och kunskap för att förnyelse och skapa förutsättningar för nya tankar.
Många gånger fastnar man vid hinder av olika slag i sina försök att förändra och förnya sitt sätt att arbeta. Det handlar ofta om tidsaspekten, att man upplever att man inte hinner vid sidan om det fortlöpande arbetet. Men att arbeta med portfolio behöver egentligen inte innebära en så stor mängd merarbete att det inte går att genomföra. Vore det så skulle ingen arbeta med det. Jag tror att det handlar mycket om att göra det till en naturlig del i det vanliga skolarbetet. Inledningsvis tillsammans med en klass krävs en inkörningsperiod. En tid med mycket arbete kring att få eleverna att bli delaktiga och medvetna om tanken bakom arbetet med portfolio. Det måste få vara en process som leder till en utveckling av hur elevernas arbete och lärande kan dokumenteras. Portfoliometoden kan vara ett sätt att göra det enklare att skapa möjligheter för eleverna att bli delaktiga och få förståelse för vilka mål det finns för deras lärande och få en djupare förståelse för vad som är viktigt att arbeta med och vikten av att reflektera, inte bara göra. Det mer mekaniska producerandet i skolan, om det inte går hand i hand med samtal och reflektion, leder till raka motsatsen än vad tankar kring att använda portfolio som en pedagogisk metod innebär.
Att se på portfolio som en lärstrategi med syfte att skapa miljöer för lärande där eleven får vara aktiv, delaktig, ansvarstagande och reflekterande visar på grundläggande tankar som är viktiga i portfolioarbetet (Ellmin & Ellmin, s.21). Att utgå från elevens starka sidor, dokumentera de arbeten eleven är nöjd med och som visar en utveckling av lärandet är starka argument för portfolio. Att fokusera på det positiva i elevernas arbetsinsatser är centralt i alla sammanhang i skolan och att det lyfts fram tydligt med portfoliometoden känns värdefullt. I led med den pedagogiska dokumentation som görs regelbundet i skolan i form av individuella utvecklingsplaner, skriftliga omdömen med mera kan portfoliometoden ses som ett sätt att skapa bättre förutsättningar för att göra denna dokumentation mer relevant innehållsmässigt utifrån fokus på elevens lärandeutveckling. Det skulle då även kunna innebära att tankarna kring metoden som tidskrävande kan vändas till att se på den som underlättande och tidsbesparande istället. Framför allt kan ett arbetssätt som inkluderar portfolio bidra till en positiv utveckling för huvudpersonen i sammanhanget, eleven. Den samverkan som sker mellan lärare - elev – förälder påverkas positivt i arbetet med portfolio. (Ellmin & Ellmin, s.21). Här finns en värdefull poäng, anser jag, eftersom det många gånger är svårt att göra föräldrarna delaktiga ”på riktigt” i sina barns skolarbete i allmänhet och lärande i synnerhet. Kan jag synliggöra elevernas arbete och utveckling på ett tydligt, inspirerande och lättillgängligt sätt tror jag det kan underlätta denna samverkan. Ett utvecklingssamtal där det finns en stukturerad, genomtänkt och reflekterande dokumentation att utgå ifrån bidrar på ett positivt sätt till ett meningsfullt möte mellan lärare, elev och föräldrar. Att eleven dessutom har huvudrollen och har varit en delaktig i besluten som ligger bakom dokumentationen gör det ännu mer meningsfullt och intressant.
Att läsa denna bok av Ellmin & Ellmin har varit en positiv upplevelse då den innehåller mycket läsning med stort värde för att skapa goda lärmiljöer och förutsättningar för elevernas lärande. Det är viktigt att läsa pedagogisk litteratur som sätter igång egna tankar och funderingar och som kan skapa förutsättningar för att vidareutveckla sitt eget arbetssätt.
Hur kan iPad användas i portfolioarbetet?
Dokumentation som ska samlas i en portfolio kan ske på många olika sätt. Sparandet av dokumentationen kan också ske på många olika sätt. Med hjälp av en iPad blir det lättare att dokumentera med hjälp av ljud och bild. Jag tror att det ger ytterligare en dimension till den pedagogiska dokumentationen. För att till exempel filma och ta bilder när elever arbetar med olika uppgifter krävs i vanliga fall filmkamera, vanlig kamera och så vidare. Med iPad har du allt på plats, lättillgängligt. Det gör att det blir smidigare och ger större möjligheter att regelbundet dokumentera med just ljud och bild som komplement till den skriftliga dokumentation som sker. Eleverna kan arbeta med sina uppgifter och dokumentera på samma gång. Skriva, filma och ta kort under samma lektion. Det skapar bättre förutsättningar för att det blir av att dokumentera på flera olika sätt. Elever har olika lärstilar, olika starka sidor och har olika lätt för att använda sig av olika arbetssätt. Genom att underlätta användandet av olika pedagogiska redskap i lärandet skapas en större variationsrikedom för elevernas lärande. Under denna kurs har jag hela tiden lärt nytt när det gäller användandet av min iPad och det tror jag gäller även för att se vilka möjligheter det finns för att arbeta med portfolio och iPad. Ju mer jag prövar, desto fler möjligheter kommer jag att upptäcka.
Referenser
Ellmin, Birgitta & Ellmin, Roger (2003). Att arbeta med portfolio – teori, förhållningssätt och praktik. Växjö: Förlagshuset Gothia.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)